jag vill inte ha svår.
jag vill ha lätt.
och rätt.

men rätt är svårt.
rätt är hårt.
och tråkigt.

kanske borde nöja mig med lätt.

men lätt är falskt.
lätt är fegt.
och tråkigt.

nu vet jag inte längre vad jag vill.

kanske bara mer?

blundar och ser dig rakt i ögonen
så rakt jag annars aldrig förmår

men vad hjälper det när mörkret är en avgrund
och vem kan möta en blundandes blick

jag sparkar höstlöven framför mig

springer runt på samma utstakade stigar som igår,
och dagen innan dess

för ett ögonblick irrar sig mina tankar iväg,
långt bort i mörkret bortom gatlyktorna

för ett ögonblick.

men ögonblick är korta och jag känner benen som rör sig under min kropp igen, hör gruset som krasar under mina fötter och ser att kvällen fortfarande är densamma

kreativitet och känslor inuti som inte hittar några vägar ut

men det är inte längre reglade dörrar som sätter stopp

vägarna är bara så svåra att hitta i mörkret

osäkerheten gnager hål i mina väggar
det drar kallt
och självkänslan bleknar i mörkret

tilltron till mig själv är inte längre vad den varit
mina tankar går i moll
och allt som kallas vackert har en bitter eftersmak

temperaturen sjunker inuti och runtomkring
jag fryser blå
och jag saknar någon att hålla mig varm

stryka över
blunda
och bara gå

ja ja ja
jag har identitetsproblem
har ingen aning om vem jag är
har ingen aning om vem jag vill vara
har ingen aning om vem jag har varit

det ekar tomt
och ja jag saknar

det blåser kallt
och ja jag fryser

men hur kan jag känna
hur kan jag vara

hur kan jag svara på mina frågor