presentation

Temat i mitt skrivande.

I Om jag talat med rysk brytning skulle allt varit annorlunda skriver jag om hopp. Ett hopp om att det alltid finns en liten gnista kvar hur drunknad tillvaron än kan verka vara. Jag skriver:
”Inga avsikter, inga planer, inga mål. Bara en ensam människa som alltid är uppe mitt i natten med sin väntan på kärlek, en väntan som håller allt vid liv. En människa som vågar hoppas, vågar tro på att ensamheten bara är nu, inte sedan. ”

Min bok om Melkorka börjar med raderna ”Jag vill berätta för er hur det kunde bli som det blev. Jag vill berätta hur det känns att bli fråntaget rätten till ett liv med glädje, värme, hopp. Det är ingen vacker berättelse.
Det har funnits dagar då jag bara sett mörker och med självmord som det enda klara ljus för mig.
Ärligt talat vet jag inte helt säkert om jag levt idag om inte Sokrates sett mig. Han tog sig djupt in i mig. Jag kämpade mot men han gav sig aldrig. Han grävde, slet, skrämde, grät men fanns alltid där. Han hade det finaste hjärta en människa kan ha. Och det fanns, trots allt jag gjorde mot honom, en plats för lilla mig i det hjärtat.

Jag skriver för Lotte som i februari nittonhundraåttiosju flyr barfota med Kevin och Moa i famnen ut ur sin lägenhet för att inte bli ihjälslagen av Thomas, Thomas som hon en gång trodde älskade henne. Thomas som slagit sönder barnens hem, avtänd och förtvivlad.
Jag skriver för Lotte som samma natt hon söker hjälp möts av beskedet ”att det begriper du väl att du inte kan begära en ny bostad, du har ju redan lägenhet.

Jag skriver om ensamhet, om att känna sig ensam trots att man bor mitt i stan.

Jag skriver om förtvivlan att vara född till man

Jag skriver till den lilla tjejen på färjan som med tårar i ögonen är tvungen att tillbringa tid med sin asfulla farsa…
”Han är trots allt din Pappa, Han älskar dig! det måste du väl ändå förstå!”
”Jamen han är så äcklig när han är full ”
”Pappa har det svårt just nu”

Jag skriver för alla familjers små clowner och tapetblommor.
Jag skriver till mig själv för att förstå... eller kanske stå ut?
Jag skriver till mig själv av tacksamhet…
Tacksam för att jag ändå kunde hoppas
Tacksam för att jag överlevde…
Det var inte självklart…

Namn	john eliasson
Senast aktiv	16/12 -07 kl 13:51
Epost

senast skrivet

hund har inte skrivit några texter.