Där stod han med armarna som han inte rör på
Dom byter läge kvickt, repeterande
Ett kort knäppande ljud tillsammans med en stickande ljusförändring
denna signal för att armarna växlar mellan hängande utmed sidorna och utsträckta framför sig
Han har ingen haka och heller ingen underläpp
ändå formar han orden tydligt med läpparna
Berättar att han kommit tillbaka och att han förväntar sig
Han avbryter sig själv och fokus försvinner ur hans blick
Utan att se åt vårt håll griper han stirrande oss med blicken
och spänner den i oss med all sin kraft
Han stelnar med blicken
och håret på sidorna av hans huvud glider bort från skallen
En del strån landar på hans axlar och en del seglar likt löv till marken

Allt är sagt
så vad du än säger är det inte unikt
Allt är upplevt
så du kan aldrig göra något för första gången
Alla möjliga kombinationer har satts ihop
så du kan aldrig bygga något nytt

En värld där allt är gammalt
En värld där inget glänser som nytt
En värld där inget provocerar som radikalt
En värld där inget vibrerar av nytänkande
En värld med komplett erfarenhet
En värld där inspiration får en ny mening
En värld där tillvaron är repetition
En värld där repetition är allt

Om alla gånger då det pågående påminner om minnen
utan att avslöja sig som handlingar, tankar, drömmar eller samtal
Om hur allt återkommer i olika skepnader
utan att avslöja sig som egna eller andras erfarenheter
Om hur allt är samma sak i olika skepnader
och hur detta är tagit därifrån

En kort ton av något annat
det var inget
En otydlig påminnelse om en intensiv stund
det var inget
En återvändande känsla av mening och färg
det var inget
Ett sätt att färdas och uppleva
det var inget
En smak som inte låter sig placeras
det var inget
Ett par kittlande ord som döljer sin agenda
det var inget
En hand som sträcks ut för att hjälpa
det var inget
En hand som försvinner då man tar den i sin
det var inget

Det var en dag utan morgon
Det var en dag utan kronologiskt händelseförlopp
Det var en dag som inte fanns med i kalendern
Det var en dag utan gårdag och morgondag

Jag såg allt
Det var inget
Allt var inget
Det fanns inget innanför
Allt var vad vi tillät det vara
Det otydliga kommer ur våra begränsningar
Det tydliga är generaliseringar
Generaliseringar är det otydliga i förklädnad

Han har många men aldrig tillräckligt
hyllor fyllda till bredden
Staplar på fönsterbräden och längs väggar
allting själlöst

Han har ett jobb han går till
Han kör dit men tänker att han ska börja cykla istället
Det är en tillverkningsindustri där han gör sådant som en robot skulle duga till
Istället för lön får han ibland bara socker, smärtstillande och en skvallertidning

Varje dag när han kommer hem sätter han sig på pallen vid skrivbordet i åtanke att skriva färdigt brevet till sin älskade och fiende i samma person
Men det är sällan han skriver något och om han skriver är det några få meningar
Han har inte insett att han aldrig kommer färdigställa det
Detta kan hänga ihop med eksemet som han inte vill erkänna
eksemet som grott i kallsvetten längs underarmen som pressas, gnids mot skrivbordet

Brevet och den det är tillägnat är hans mest utmärkande relation
I övrigt är det mest tillfälliga kontakter under fikarasten eller över ölen
inget man kan luta sig mot direkt

Han äter inte sin frukost
utan han stoppar ransonen i munnen, tuggar och sväljer så fort som möjligt för att slippa smaken
Det är mer en ritual och en vana än en måltid
Denna frukost tillsammans med hans arbete och brevet är dom få fasta punkterna i hans liv och person
Hans beskrivning blir inte tydlig genom egenskaper, intressen eller attityd
För att avbilda honom måste hans helhet beskrivas i kontinuerlig förändring
eller en oändlig vandring där varje steg är ett snedsteg
Att gå vilse är hans sätt att hitta hem

För att överleva sitt liv har hans besvikelser blivit hans förväntningar
Med denna inställning har dock inte drömmar ersatts av fasor
Istället har den gjort att drömmarna fallit ur fokus då hans guide är hans begränsningar och inte hans vilja
Vilket gör han oberoende av strävan mot olika mål
I prövningar och misslyckande utvecklas han och hans konturer blir tydligare
Han kan lära sig mer och utforska tillvaron grundligare så än om han siktat på sina drömmar

Det är svårt för honom att finna fokus längs den röriga vägen han färdas utmed
Det är inte heller vad han borde göra
hans fokus är undvikandet av densamma
En stor del av hans uppmärksamhet får förkylningsblåsan innanför hans ena kind
Vad han än gör finns det pilar i hans medvetande som pekar på blåsan
I hans vilja formas en önskan om att pressa sig mot skyltfönster tills dom spricker
Bara för att få uppleva en kort stunds närvaro utan tankar och förnimmelser av blåsan
en stunds verklig närvaro

Om han ska ge sig på skyltfönster skulle han gärna vilja ha sin kamrat stående jämte honom
Mest för att det ska se snyggt ut
inte för att denna kamrat skulle ge stöd
Kanske för att denna kamrat kommer läsa brevet han skriver även om det är menat för någon annan

Han är ingen som vet hur man ska börja
om det ens finns ett sätt att börja på
Hans skäggstubb får inte honom att se äldre ut då det täcker ojämnt och är glest
När han räknar omvandlar han talen till bitar i kakelmosaik som bilder i mönster
Beroende på operation låter han mönster omformas enligt olika ritualer till svaret han söker

När han var barn låg han ofta på diskbänken och kikade på mosaiken
I ungdomen satt han vid köksbordet och undvek att bli uttråkad genom att studera mosaiken och låta den bilda mönster
Ibland såg han mönster i strukturen hos fogmassan och andra i kaklet
Genom att låtsas flytta mönster i olika riktningar sammanförde han dem med andra mönster för att bilda komplexa sammanhang

I skolan påmindes han av mosaiken genom rutorna i sitt anteckningsblock
Han började bilda mönster bland rutorna och upptäckte att den förmåga och metod han använt i mosaiken där hemma kunde överföras till matematiken
Istället för att räkna som läraren undervisade dem översatte han alla tal till mönster i mosaiken där han vant utförde operationerna

Att räkna såhär är inget som gör han överlägsen i vad han kan lösa för matematiska problem
eller hur snabbt han löser dem
Det är bara mer naturligt för honom
Att räkna som läraren undervisade skulle kännas som onödigt besvär
När läraren krävde lösningar och inte bara svar på problem försökte han visa hur han använde olika mönster
Läraren skakade på huvudet och misstänkte honom för fusk

Likadant som han är osäker på hur man ska börja tvekar han inför hur ett avslut ska formas
Hans tankegång går inte i kronologiska händelser, linjära förhållanden eller över grafer där början och slut är tydliga
Mönster i hans resonemang är ytor som kan sträcka sig mot horisonten
Rytmer han funderar i är olika sorters brus som jämt finns i bakgrunden
Då han fokuserar på en rytm hörs den tydligare och om han låter den möta en annan kan förgreningar eller korsningar uppstå

Om att inte komma riktigt nära
Om att inte nå fram
Om att hamna där kommunikationen regleras av censur
Om tomma repliker
Om att inte vilja dela
Om hur väntan på att motpartens replik ska bli avklarad skapar irritation
Om oförmågan att se varandra i ögonen och mena att man vill se mer
Om att inte vilja sätta sig i nuet
Om att dåtiden och framtiden är viktigare
och om hur detta fördärvar nuet som är vägen till dessa

Vid tågstationen som vanligt
På taket ovanför där vi står: en skakande stolpe
Vi tror det är tåget som är på väg som ger knäppningarna i takplåten
Kraften i vibrationerna ökar och ger ljud precis som ett ankommande tåg
men egentligen får stolpen rörelse
glider längs det sluttande taket, över stuprännan

Reagerar med flykt i sinnet nästan samtidigt som stolpen körs in i nacken på mig
En annorlunda smärta, en ny, då stolpen av gravitationen dras inuti oss
längs hela ryggraden
Ingen i omgivningen ser oss
Ingen har givetvis märkt något
Eller snarare har alla märkt något så intensivt att deras blickar inte vågar skåda mig
Det är tryggare att låtsas som om inget hänt och fortsätta i sina invanda spår
En rädsla för scener, något nytt, att visa sig osäker, låter oron av att låtsas vara ovetande väljas före att ta tjuren i hornen

Illusionen av fri vilja när alla har en stolpe inkörd längs ryggraden
Vi tänkte gå på tåget men stolpen tvingar oss på annat håll
Vi kände för stolpen och lät den ta beslut
Vi drogs kors och tvärs genom stolpens kraft
som ett rö för vinden
Enda skillnaden är att jag fick en riktig påle inkörd genom ryggen
Även om vi inte kan stå upp efter detta ingrepp
har vi säkerligen en vidare fri vilja än dom med ett imaginärt hänsynslöst spjut i sig

När jag försöker, sätter mig ner, kavlar upp ärmarna, slår på ugnen, knyter skorna, viker undan täcket, öppnar dörren, har växterna redan slagit rot
Klänger över halsen, trycker mot axlarna
Trycker rötterna genom huden
Drar rötterna under huden längs sidan av bröstet, forsätter över ryggen, svällande rötter spänner under huden i varv runt överkroppen
Istället för en omfamning en snara under huden, slirar mot senor, ger surrande och svidande avtryck
Rötterna sväller och deras självförtroende växer, tar sikte, tränger sig in mellan revben, slår sig förbi vävnad
Når magsäck och tarmar som verket av rötter sluter sig kring
Tränger in i övre delen av magsäcken och spyr sådan vätska som inte är välkommen
Kramar hårdare i rotsystemet som infekterat kroppen
Aldrig någon frihet att spela i

Rötter blanka av dagg lurar med halka som bryter halsen på den som faller
Se barken oroligt slingra sig kring sulorna
letande och sprakande tills den möter sig själv i snaran kring fotleden

Se daggmaskarna brottas bland löven i komposten
låt scenen bli vägen som övervinns i bilfärdens gång
Tappa fokus i röran bland kroppar som förtvivlat vrider sig i kramper
se istället suddiga sanningar

Låtsas att slaget över fingrarna då taget tappas är ett val
se en frihet så ansträngt sminkat att käkarna värker
Säg att käften kan sluta vibrera
somna och tro på evigheten av tystnad som följer

Har det någon gång blivit tillräckligt?
Har himmeln slutat locka?
Har visionen tappat karisma?
Har sedan blivit nu som då?

Undrar du varför axlarna värker och ögonen drar sig från ta till sig helheten?

skenet bedrar
så släck helt enkelt lampan?
det gäller att inte vara mörkrädd eller förlora sin förmåga i mörkret
så det ska bara vara en glödlampa, den behöver knappt någon ström för att lysa
det blir värre om det är en gatlampa och någon transistor, i källaren till kontoret hos han med slips, som har kontrollen
så böj dig ner och se om du kan hitta en sten att kasta
om du missar kanske du inte är något vidare på denna konst eller helt enkelt tappar tålamodet och tar dig en smörgås istället
så då återstår det att ta fram den skämda morakniven och omöjliggöra synen
ja, han ropar ifrån läktaren att man kan skaffa egna lysen
så hur ser man resten av pjäsen?
blir man inte bedragen längre när man kan rikta strålen själv eller blir man själv en bedragare?