Tänker med en len röst som dansar mellan rum och över gator
med ett kittlande uttal som får ögonen att gnistra
då dom färdas i utmanande längtan

Tänker med en hes röst som irrar mellan knarrande isflak
med ett förtvivlat uttal som får ögonen att flacka
då dom försöker fly och kontrollera oron

Tänker med en monoton röst som hasar sig fram i ett ekorrhjul
med ett oartikulerat uttal som får ögonen att tappa fokus
då dom uppgivet försöker besegra och slippa tiden

Tänker med tankar utan röst som planlöst kliver genom världen
med ett frågande uttal som ger ögonen en klar syn
då dom växlar i stämning och fokus

En längtan så stark att den ilsket välmenande studsar genom kroppen
Solen bleknar och får en varmare ton genom linnegardinerna

En längtan som härligt vibrerar så kraftigt att skinnet lossnar och rullar ihop sig vid lederna
Draget genom rummet får den trötta dörren att slå så strimman av solljus den släpper in ibland huggs av

En längtan med tydliga tapeter av sköra blå blommor, smak av ingefära och mystisk vilja
Stegen i den sandblandade grusen får damm att yra kring dom oknutna skosnörena som blekts i solen

En längtan som lyfter över vardag med seniga armar och ser över böljande fält
Koppen som ställs på bordet kastar en lång skugga som avbryts av springor i det stolt slitna bordet

En längtan så efterlängtad att den kan ruinera och fördärva
Rysningarna längs ryggen tvekar i sin betydelse mellan välbehag och obehag

En längtan så efterlängtad att den gör sig själv omöjlig
En längtan så stark att den utplånar sig själv när man försöker omfamna den

Borde sagt hur tacksam jag är
Borde sagt ifrån och visat min avsky
Borde berättat sådant som först visade sig senare
Borde gjort det jag planerade
Borde sagt hur mycket jag tyckte om henne innan solen gick upp
Borde skrikit och gastat
Borde uttryckt istället för att prata
Borde tagit tjuren i hornen istället för att vela
Borde levt istället för att vara
Borde sett färgerna istället för minnen och planer
Borde sprungit istället för att dröja vid vägkanten
Borde öppnat istället för att låta vara
Borde hoppat med huvudet före istället för att tveka
Borde dröjt istället för att fly
Borde gjort istället för att tänka
Borde förklarat vad jag menar utan omvägar
Borde satt mig på stolen bredvid och deltagit
Borde hållit fast vid ståndpunkten och försvarat den
Borde fortsatt över isen till andra sidan som lockade
Borde frågat om vad jag undrar
Borde fattat handen och tagit språnget
Borde delat mina framgångar med andra
Borde delat mina motgångar med andra
Borde tagit del av andra
Borde lyssnat till slutet
Borde mött istället för att gira
Borde berättat om vad jag tänker
Borde sagt vad jag vill
Borde rest iväg
Borde ställt mig upp och lämnat för att komma vidare
Borde lyft luren och ringt för att få besked
Borde hjälpt till
Borde kommit någon vart

Vid den delvis kollapsade stenbron över bäcken
där djupa och grova däckspår
i torkad lera och strimlor av grenar
löper över bron och längs båda sidorna på bäcken
har den tvinnade nylonlinan sin början
Linan sträckt över avstånd darrar
på väg att tappa sin hållfasthet
så knäppningar i den
får insektsvärmar bäcken samlat att explodera

Från en fristående spiraltrappa
med utsikt över hela kvarter
lyser en skarp blick på den punkt
där linan fäster i en ryggkota
på en hopkrupen kropp
Som svettig skälver och skavs mot däckspår och sten
utan att ropa på hjälp
då rösten tappats
eller försök till flykt
då orken inte tillåter

I toppen på trappan viras linan kring ledstången
sedan vidare runt en lyktstolpe
och kring en mattsvart skorsten i plåt
och i ett virrvarr runt ett kvarter där den binds om sig själv
Vibrationen i linan på bristningsgränsen
förstärks då en pinne som spänts i ögla på den
roteras så linan tvinnas
dras åt för att ge pianosträngen högre ton

Huden kring linans fästpunkt i ryggkotan vitnar
för att sedan tydligt visa sina blodkärl
och till sist spricka tvärt
utan ljud jämfört med vad som hörs
då ryggkotan rivs av sin plats i raden
Ur hålet i ryggen rasar ryggkotor
ut som dominobrickor tills ryggen är tom
och linan tar eget initiativ
söker sig in i hålrummet
där den i kraft drar åt sig allt den fäster vid

Idag skulle vara dagen
då det skulle färdigställas
då det skulle knytas ihop
då det skulle komma klara insikter

Det smutsiga ljuset mellan träd och bokhyllor
låter bara vissa strålar nå igenom
låter bara vissa punkter få belysning
låter bara visst avstånd synas innan dimman blir för tät

Det skulle bära längs vägen
med solstrålar mellan grenarna i träden
över morgonens slöhet
och fram till busshållplatsen

Istället låter en illtjutande dimma
meddela om trötthet i benen
och tvinga till flykt från dess dån
så att den planerade resan omöjliggörs

Vid en avsides ruttnande stubbe låter en dröjande man
med uppgivet ansikte prytt av rynkor runt ögonen
meddela om en oupptäckt glänta långt borta
i ett engagemang som inte går att läsa i hans ansikte

Den svävande stigen leder vidare
men har aldrig något ställe att anlända till
utan leder bara rakt fram i vardagen
med ett otacksamt avslut i sömn

Han hade inget tålamod egentligen
Hon hade inget lugn egentligen
Han hade ingen trygg grund att stå på egentligen
Hon hade ingen självkänsla egentligen
Han hade ingen stolthet egentligen
Hon hade ingen tydlig uppfattning egentligen
Han hade inga rätta svar

Hon hade en uppfattning om alltings tvetydighet
Han hade en vilja att se flera sidor
Hon hade nyfikenhet som blint rusade omkring
Han hade en förmåga att fastna på olika ställen för att sedan hoppa med huvudet före
Hon hade aldrig prövat en hel rad saker
Han hade prövat en hel rad saker
Hon hade en form med yta som inte tydligt kunde avgöras

Han hade inget ansikte egentligen
Hon hade ingen mun egentligen
Han hade ingen kropp egentligen
Hon hade ingen plats i rummet egentligen
Han hade inget att säga då han tillfrågades
Hon hade inget att kräva
Han hade inget namn

Vet var jag har mina armar
Vet inte vad mina armar vill

Vet hur jag rör mig
Vet inte var jag är på väg

Vet vad jag heter
Vet inte vad andra kallar mig

Vet saker om världen
Vet inte om det som berättas är så som jag skulle erfara det

Vet vad jag känner
Vet inte vad jag känner

Vet att det jag ser händer
Vet inte om det jag ser sker

Vet vad som känns rätt och vad som känns fel
Vet inte vad som är rätt och vad som är fel

Vet vad jag tänker att jag borde
Vet inte vad jag borde

Vet att man ska hålla ihop sitt liv
Vet inte om jag vill hålla ihop mitt liv

Vet att dom säger sanningen
Vet inte om man kan lita på dom

Vet att sanningen är god och ärlig
Vet inte om det är sanningen jag vill ha

Vet hur du ser ut
Vet inte om det är du jag ser när du står framför mig

Vet att en stor del av kroppen sköter sig själv
Vet inte om jag vill sköta mig

Vet att jag hela tiden erfar
Vet inte vad jag kan

Vet vad jag hör
Vet inte hur det låter

Vet att det är förklaringar som krävs
Vet inte om jag vill ha en förklaring

Vet att jag längtar
Vet inte om det jag längtar efter är vad jag önskar

Vet var jag vill resa
Vet inte var eller om platserna det finns

Vet att smärta gör ont
Vet inte om det onda är bättre än det goda

Vet att rädslor är något man flyr ifrån
Vet inte om fasan är det man ska vara rädd för

Vet hur man läser
Vet inte vad orden menar

Vet att jag letar
Vet inte vad jag letar efter

Vet att jag inte vet
Vet inte om jag vet