En dumper kränger genom leran
på hygget där jag står med fötterna i gyttjan
som överallt har grova däckspår
Flaket på dumpern lutas för att låta lasten sakta rinna av
medan den gör oregelbundna varv kring mig

Ner i en pöl dimper skällsord som dånat under barndomen
Bredvid hamnar ett tomt hål av oförmåga
Likt urin droppar senaste månadens oförrätter längs sidorna på flaket
Då dumpern stöter i en stubbe åker en hel rad erfarenheter som aldrig bearbetats ner i dyn
En hög trasiga relationer rasslar av flaket
vilka bereder vägen åt en gallsten av möjligheter som aldrig togs till vara
En fönsterkarm som tappas av hamnar på en trädgren vilken slår igenom glaset
så att glasskärvorna reflekterar hemska minnen åt otaliga håll
Vid flakets kant hänger en seg klump av komplex och missuppfattningar tvekande
innan den faller ner i marken där den slås itu så dess innanmäte läcker
När dumpern slår ner med ena däcket i ett hål rinner en sandblandad rädsla av flaket som sölar ner däckspåren

Vätan har sedan länge gått igenom skorna på mig
och dumpern har tappat drygt ett varv av bråte kring mig
Allt för nedslående beskådning
Hur jag än vänder mig i cirkeln som fängslar mig
finns avfall utom mitt synfält
För att hålla kolla måste jag ständigt vända mig
och stressen har inbjudits

I stövlar och arbetskläder närmar sig bestämt en man
som när han når cirkeln av avfall ställer sig på tå för att se mig
Han hälsar inte utan ryter direkt en fråga om detta avfall är mitt ansvar
eller om jag vet vem som bär ett sådant
Stanken från soporna paralyserar mig och tillåter mig bara att utbyta en skrämd blick med honom
Så han lugnar sig och frågar om jag ens har med denna förorening att göra
och vad jag egentligen gör här

Ett slag över fingrarna
Smärtan klänger sig kvar
Ögonblicket då slaget träffar får större plats i tiden hos den som blir slagen
än den som står oberörd

Aldrig sägs det, aldrig kan tiden gå på andra hållet
Ändå kräver det bortträngda att man hittar tillbaka till dåtiden
för att gå vidare

Längtan och resvägar med tid som tydligt pekar
Om ledstänger som reser sig över tiden
och aldrig leder in på en våning utan vidare uppåt i trappan

Att kliva ur begreppen om bakgrund och framtid
för att stå helt fri
Men begränsad av sanningens förvirring

Att ge nuet handlingsfrihet
Att låta dåtiden vara omöjlig att förändra
men värd att skåda
Att se framtiden orörd

Om att tacka nej till umgänge då vänner knackar på
för tiden är fel
Om att välja bort den efterlängtade upplevelsen
då sinnestämningen inte tillåter
Om att leta hela dagen
och hitta fram när tiden är ute
Om att kämpa för att lösa stoppen i rören
och somna med såriga händer i en översvämning
Om att komma till insikt
och sedan glömma
Om att vakna av att ha tagit en kallsup
och därför fly från strömmen
Om att inse tankekraften
som med vibration kan spränga förstoppningar
Om att låta missförhållandena vara
för att kunna leva
Om att låta problemen vara
för att kunna lösa dom

En längtan till att ta rejäla kliv och språng
Att kliva ur vardagen och in i en värld bortom den
Att ta ett språng ur ångesten och upp till en sinnesstämning som surrar omkring med flyt
Att kliva över träd, som man själv låtit falla över sin stig, istället för att gå runt
Att ta ett språng bort från stigen och hamna på oupptäckt mark
Att hamna i en ny situation och tvingas till att uppfinna sig själv
Att ta rejäla kliv och språng
Att inte stanna upp i onödan
Att höra ljud och se bilder vars ursprung är oklart
Att se skillnaden på insikter och minnen tyna bort
Att följa med och bära istället för att frustrerat kontrollera och tappa taget
Att gå upp sig

Att ta ett språng bort från stigen och hamna i sjön där man råkar i panik
Att med hjälp av ångesten ramla ner genom marken
För att åter hamna på sin stig omgiven av fallna träd
Att osäkert ställa sig på benen och väja kring träden för att fortsätta längs stigen
Att gå ner sig

När även små steg räknas
När små steg kan leda en vacker väg
När små stegs trippande och visslande ger resor över distanser som rejäla kliv och språng aldrig besegrat

Då stegen är beroende av den som tar dem
Då den som rör sig är beroende av sina steg
När ens sinnesstämning, stegets destination och synen blir ens verklighet