vet du vägen till bion? alltså dit dom flyttade den sedan tiggare svärmade kring besökare som försökte ta sig in och ut
ja, följ denna gata rakt fram förbi alla källare med apatiska barn
fortsätt förbi alla villor med misshandlade fruar
sedan delar sig vägen där statskärnan börjar, det brukar hänga massor av limsniffande gatubarn där, du kan inte missa det
i alla fall så ska du ta till höger där in på gågatan
denna gata tar dig förbi det lilla torget och du kommer även att passera alla offer för tvångssteriliseringen
när du når Neurosedyns likhögar av missbildade spädbarn tar du trappan uppför backen av tveksam moral
följ sedan gångstigen längs utsprängningarna i etiken och låt inte din blick möta alla utsatta som ropar på hjälp
efter att ha passerat dem har du ett lortigt hygge på din vänstra sida, följ det mot ruinerna på andra sidan
men gå aldrig direkt på hygget då det hittats livsfarliga miljögifter där
bland ruinerna står rasismens offer på led men undvik dem, ta istället av mot tornet i utkanterna
men var försiktig var du sätter fötterna om du vill slippa trampa i ruttnande offer för kemiska vapen, bärande virus och bakterier, som avlivats med strategiska bombningar för att hindra ytterligare spridning
ta den snåriga stigen åt höger strax innan du når tornet så du slipper se och höra när dom sparkar på folk som ligger ner
snart når du en kvartersgata, bion är i den gråvita byggnaden jämte affären
dom serverar gratis sprit efter du köpt biljett och numera har dom klippt in reklam var femte minut istället för var tionde

jag hade en dröm om att ingen drömde
att alla tittade förbi liken
att ensamhet var regel och inte undantag
att det inte fanns något bortom den grå vardagen i fabriker och kontor
att det aldrig gick att göra någon skillnad hur mycket man än försökte
jag hade en dröm om att ingen drömde och jag har aldrig vaknat ur den

det var på den tiden man kunde få mat som inte var tillagad i mikrovågsugn
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja äta sådan mat

det var på den tiden man kunde höra ljud som var naturliga
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja höra sådana ljud

det var på den tiden man kunde gå längs en väg och se himmeln ovanför sig
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle få för sig att promenera och samtidigt använda ögonen

det var på den tiden man kunde uttrycka sig utan omvägar
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja vara tydlig

det var på den tiden man kunde göra något utan koder och underförstådda signaler
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja leva på sina egna villkor

det var på den tiden man kunde göra något utan att det behövde vara rationellt eller ge kapitalvinst
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja vara utan denna strävan

det var på den tiden utveckling av kunskap och frihet till kunskap hade hög prioritet
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja ge kraft till människan

det var på den tiden man omfamnade för att stödja
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja ägna sig åt att stötta, eller ens någonsin förstod värdet av kärlek

det var på den tiden man kunde hitta magi i vardagen
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja uppleva upplysande och förlösande ögonblick

det var på den tiden man inte kunde köpa allt
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja kommunicera utan valuta

det var på den tiden man kunde dela med sig utan att omgivningen rynkade på ögonbrynen
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja slösa sitt på andra

det var på den tiden man levde för att upptäcka
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja gå utanför dom instruerande murarna som omsluter oss

det var på den tiden man kunde ha drömmar och längta
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja ägna sig åt något så meningslöst

det var på den tiden man kunde lyckas med misstag
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja ha andra mål än att göra allt solitt fulländat och ägna sig åt annat än vad som är vedertaget

det var på den tiden man kunde lyckas med sitt liv
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja göra något annat än att ge näring åt systemet

det var på den tiden man levde
om det ens funnits en sådan tid
och om man ens någonsin skulle vilja leva

när jag blir stor ska jag bli kallsvetten som ser till att dina kläder hänger kalla och obehagliga mot kroppen
när jag blir stor ska jag bli apatin som håller dig borta från att göra revolution
när jag blir stor ska jag bli latheten som gör att du undviker eller ger upp vid hinder
när jag blir stor ska jag bli traumat som ekar resten av ditt liv
när jag blir stor ska jag bli alla irriterande detaljer i vardagen
när jag blir stor ska jag se till att du jämt missar bussen
när jag blir stor ska jag verka för kotterier och korruption
när jag blir stor ska jag utveckla fördärvet och skära ner på sympati och empati
när jag blir stor ska jag sprida en känsla av tomhet som aldrig går att fylla utan att någon förstår att det är desillusion
när jag blir stor ska jag bli alla stavfel och misslyckade formuleringar
när jag blir stor ska jag bli alla ödesdigra misstag, vad man kallar den mänskliga faktorn
när jag blir stor ska jag bli onda cirklar som ger onda cirklar
när jag blir stor ska jag bli droppen som får glaset att rinna över
när jag blir stor ska jag bli den som gjort uppror mot sina föräldrar för att sedan bli en kopia
när jag blir stor ska jag gnälla och säga att det kunde varit bättre men aldrig aktivt försöka förändra
när jag blir stor ska jag undvika och försöka blunda för alla som mår dåligt eller behöver hjälp
när jag blir stor ska jag bli en i mängden

dom ransonerade andetag genom straff om man tog för många
dom ransonerade ord genom genom straff om man sa för många
dom ransonerade tankar genom straff om man funderade för länge
på barnen opererade dom in skygglappar
man fick en blomma att hålla i handen
man fick en sked att hålla i handen
sedan ställdes man vid ett tomt slitet bord med yta i spånskiva
man fick stå där stilla på en halv meters avstånd
sedan lyfter man skeden rakt ut i luften för att få den slagen ur handen
sedan ska man ana ett utblås av en dålig andedräkt
rummet ska vidgas men fortfarande kännas instängt
en röst talar till en
slår emot en som en rå vind fylld av sand och hagel
— allting blir som det blir
— låt det regna
— vi ska aldrig bedra dig men det betyder inte att vi kommer vara dig till fördel

det mest irriterande som finns är att en rät linje i matteboken inte är rät om man tar fram mikroskopet
det mest irriterande som finns är att leva i denna soppa ihophållen av tejp
alla steg över döda kroppar och undantag förbi moralen
alla eufemismer och tabun
alla förbiseenden och förnekelser
avsaknaden av fantasins fulländning och genialitet
alla rättelser och tillbakatagande
en värld utan sanningar där tolkningar styr

nuets perfektion som spricker i nästa stund då dåtiden äter upp den och framtiden tar vid
varför måste det finnas en skillnad på dåtid och framtid?
varför ett fokus, nuet, däremellan?
nuet, den gula fläcken som gör oss trångsynta, borde skrotas för att ge allt samma skärpa

när jag trodde att jag förstod fick jag lära mig mer
såg längre och förstod att det måste finnas något bortom
ytterligare outforskad mark, mer förvirring och sådant att ta hänsyn till
när jag lärt mig sitta och betraktar andra förstår jag att det finns ett otal sätt att sitta och olika traditioner som inte kan sammanfattas av en livstids undersökning
ångrar vad jag gett mig in i när jag funderar över vad man kan bevisa och inte
kan man lita på sina sinnen?
vad innebär det för förståelsen av omvärlden och alla slutsatser som dragits?
när jag tänker att jag tänker
när jag tänker att jag tänker att jag tänker
när jag tänker att jag tänker att jag tänker att jag tänker
när jag tänker att jag tänker att jag tänker att jag tänker att jag tänker
när jag tänker att jag tänker att jag tänker att jag tänker att jag tänker att jag tänker…
jag behöver ramar

en svart färg som inte ligger i ett lager ovanpå utan blir ett med underlaget
en svart färg som är så mörk att man inte ser strukturen i ytan
en bred linje med denna färg över hennes ansikte
börjar vid övre fästet på högra örat för att sluta där näsan börjar, i höjd med mitten, precis ovanför näsvingen
om jag frågor henne om vädret får jag ett vasst ord instucket och omvridet i hålan under örsnibben
in genom struphuvudet på mig trycker hon kämpande en formulering
den är trubbig och hon gräver in den
hon känner när hon når stämbanden på mig
det är dom hon vill åt så hon river omkring med formuleringen så dom trasas sönder
sedan visslar hon på en fånge i en mörk och kall håla bakom sin egen öronsnibb
runt halsen på honom har hon låtit fästa ett tunt hamprep som givit honom ett halsband i riv- och brännsår
från hamprepet löper en fuktig och något rostig kedja som är fäst i en armerad kapillär
visslingen väcker honom och både hon och jag märker hur han klättrar på väggarna och fräser
hon knäpper med fingrarna och han är lös
så fort han förstår att han är fri byter hans flåsande fräsningar ton till en jämnare och mer likgiltig
i ett vilt språng kastar han sig över mitt ansikte
hans kropp, lika lång som höjden på mitt ansikte, klamrar sig fast över mitt ansikte
försöker slita loss honom men han sitter hårt och jag märker hur hans kropp och huden i mitt ansikte smälter ihop
han kanske har kopplat ihop sina nerver med mina för jag hör hur han tänker och märker hur han plockar bland mina minnen och färdigheter
tänker att det motsatta måste gälla så jag försöker nå hans erfarenheter
det sticker och sprakar i mitt medvetande, jag når in i honom
hittar inte mycket medvetet i honom förutom uppfattningen av omgivningen men jag märker hur mina tankar påverkas och stämningen förändras
känner hur min syn och hörsels roll styrs om till en vilja att hitta sådana jag kan fästa mig över ansiktet på
det är dags att bestämma vad som ska ske härnäst

i natten drömmer han annorlunda
förmågan att återkalla minnen och planera framtiden finns inte, det enda medvetna som finns kvar är perceptionen och olika instinktiva viljor
han jagar, tar skydd, äter, ligger och trycker, försvarar sig

i vardagen måste han välja
försöker välja men dom naturliga motsatserna i hans person hittar ibland sympatier i nervsystemet hos han över ansiktet
den fina avvägningen mellan motsatser sätts ur spel för att styras av en obalanserad majoritet
en regim utan naturlig utvecklings slipning eller sociala regler
kotterier vid makten
han väljer och istället för att gå i en rak linje hamnar han i en oregelbunden cirkelrörelse som gör hans frälsning omöjlig

det handlar inte om att göra något fint
något som man är stolt över
eller kan stå för
det handlar inte om att alltid underhålla
utan vad vi letar efter kan vara sår att strö salt i eller riva upp
ibland för att dom äntligen ska kunna läka ordentligt eller få en rättvis chans att hävda sig
ibland i uppror mot att sår ska läka på ett vedertaget sätt
vi gör sådant som vi inte förstår
vi öppnar upp och ser vad som händer
vi letar också efter frågor som ska ställas, frågor bortom all rationalism, fysik eller tradition
så klarsynta frågor att dom anses galna
frågor som snubblar på sig själva men kan stå på egna ben och upplysa
förhållande som ska visas och manipuleras
plockas isär, omorganiseras och revideras
att göra något som inte betyder någonting att det blir allting
får sin mening i meningslöshet och därför blir universellt
ett levande filter
en inre röst som kommer utifrån men ändå är din egen