att få ett bra köp på mark
att sitta på en fördärvad buss
där sidorna enbart utgörs av ett glest galler
där stolparna besitts av rost i stigar som förgrenar sig
där gummilisten utmed gången mitt i bussen antingen är torr och fnasig eller borta
där man får löv slängda i ansiktet under färd
där man ser löv yra kring fötterna
där solen kikar fram mellan skuggpartierna på vägen
där man med jämna får vattendroppar i ansiktet utan att veta om det är regn eller dagg
där man inte är helt koncentrerad utan ingjuten i surret av resan
där man tänker sådant som andra tänkt flera gånger förut
där blåsten får en att stoppa ner tröjan så det inte drar över magen
där man känner sig trygg och helt utelämnad
där man tänker att senare ska något börja
när man flyttats av och kommit tillbaka inser man besviken att det just slutade och början var gallret
när man går längs trottoaren är man fortfarande på väg men något fattas
när man ser reflexer i skyltfönster undrar man var insidan av bussen tog vägen
när man inte kan slita blicken från reflexerna och forsätter gå
när man snubblar och träffar en trappa med pannan
när resans sur återvänder

var det här tillräckligt för dig?
var jorden tillräckligt lik aska eller var det faktiskt aska?
stack lukten tillräckligt i näsan?
och behöll den trots allt den matthet du önskade?
var dagen tillräckligt lång?
hade vi infogat tillräckligt många mellanrum?
uppnådde du önskad likgiltighet?
hur var finalen då du fick ett äpple?
skulle du villa dela andra hälften med mig nu?

tar ett ämne
ser det i ögonen
kikar över dess kropp
klipper ur bitar av det där ögonen flackar
tar en bit
vanställer den till perfektion

en som tror att verkligheten finns utom sig själv förändrar genom att gå ut i den och ändra
en som tror verkligheten finns inom en själv förändrar genom att låta sin uppfattning ändras

en som kan vända ut och in på orden
lägger ett ord i sin hand
ser hur knäna sviktar på honom när han håller det mot himlen
ett par moln och skuggan av ett fallfärdigt flervåningshus
sänker armen och låter den andra handen sluta över ordet
skakar det som om han skulle slå tärning med det
ser svetten i pannan på honom och hans ögon har något nervöst i blicken
dom rödbrända armarna skakar smått men han försöker dölja det
dunsarna av ordet som slår emot händerna skulle kunna motsvara ljudet av en rejäl sten i centrifugen om man lägger till ett vibrerande och påträngande gällt ljud
solen verkar vara på väg ner och vi har egentligen bråttom
hon knackar oss på axeln och ber oss kika på honom
nu försöker han inte ens dölja att hans armar skakar och knäna har gett vika så långt att han nästan sitter ner
han pressar tummarna ner igenom mitten på ordet och ordet öppnas lite så man kan skymta innanmätet
med dom andra fingrarna pressar han utsidan mot hålet han vidgar tummarna
hans knä ger vika, faller ner på marken och han hamnar på sidan utan att tappa greppet om ordet
han stöter ut ett halvkvävt vrål och hans fingrar vrider i ordet
det slår till och vi känner inte igen vad han tappar ur handen
han flämtar och hon ser hur först benen, sedan magen, armarna, halsen och musklerna i ansiktet går i kramp
sätter oss ner på huk
hon lutar sig ner mot vad han tappade
är detta ordet vänt ut och in?
vi klivet in i det och känner igen utsidan av ordet