Sittande på huk i termobyxor
med knäna i gatstenen på bussterminalens väntplats
Armarna hängande längs sidorna på kroppen
och händerna märkligt vilande mot marken
I ena handen en trött brinnande cigg
Huvudet tröstlöst lutande framåt förutom då det mekaniskt vinklas aningen för ett bloss på ciggen
eller vridet åt sidan för att loska i en läckande spottpöl obekvämt nära knät

Hon fimpar ciggen klumpigt i marken med slöa rörelser
och rotar sedan i väskan som slokande står bredvid henne
Handen lyfts ur väskan och rör sig mot munnen som mottar en halstablett
Bussen anländer och hon ställer sig sakta upp för att gå på

Uttala ord
Tänk tankar
Gör rörelser

Låt dom falla ner i tomheten
Låt dom sugas upp av glömskan
Låt dom drunkna i omgivningen

Lyssna till tystnaden
Märk overksamheten
Känn stillheten

Ta emot underbara ekon
Ta emot upplysande ingivelser
Ta emot spontana danssteg

Att inte se annat än grått
Att skaka och få panik i hjälplösheten
Att sjunka ner i hjälplösheten och glo den i ögonen
Att låta hjälplösheten härja fritt
Att lugnt erfara hur hjälplösheten bränner i skinnet
Att njuta av hjälplöshetens surr och begränsning
Att låta hjälplösheten bli frihet

Det enda jag vill är att bli full
sedan stenad
sedan jävligt hög
sedan medvetslös
sedan hamna i koma
sedan dö

Framgång är att inte att nå fram
Att alltid ha en bit kvar som drivkraft

Framgång är inte ett resultat
Att dras vidare även om det leder på villovägar

Framgång som motgång
Att gå under för att leva

Framgång som stagnation
Att se samlad energi riva upp rutinernas ställningar

Framgång som ett svek
Att blomma i begränsningar

Framgång är att avbryta
Att börja om

När man rör kranen blir det imma kring fingeravtrycken
Den spolar kallt så fingrarna domnar
Säkerhetsutloppet får kämpa för att få undan vattnet
En trasig banan, med strängar av skal och mosat innandöme hamnar under strålen
Där strålen träffar färgas frukten som om den träffats av bläck

I hunger sträcks desperata fingrar mot bananen
För mycket tyngd läggs över på händerna som halkar över porslinsytan i handfatet
Bläckplumpar fläckar huden som blåbär
Hudens blåa yta bryts av en mjölkvit benpipa med röd krage

En uppspärrad blick som flyktigt stirrar i tunneln som utgör flyktens seende rycks hårt åt sidan av en explosion
I fallet slår ett horn i marken och bryts av
Med den avbrutna biten slående mot halsen fortsätter flykten mer vilse än innan
Klövarna slirar över nersjunkna metallfordon och pumpslangar
och slutligen rivs sidan av älgen upp av en skur hagel som tvingar den på fall

Ur ett dike där torv tidigare brutits och som nu blivit skyttegrav rusar två bleka soldater
Efter en språngmarsch över mossens tuvor och gyttja landar dom två soldaterna flåsande i skydd bakom den stupade kroppen
Ett värn blir till när en kulspruta monteras på älgen

Fåglar lyfter skrämda när bombardemang försöker slå ut skyttevärnet
Dom två soldaterna kurar ihop sig i hålet dom grävt bakom älgen
Svedan då det sura myrvattnet blandas med svett i sår på kroppen är det enda som upplevs förutom explosionerna
Det är först när artilleriet tillfälligt avstannar för en stunds tystnad som myggen och flugorna kring ögon börjar besvära

Irritation vid ögonen som överröstas av stickande sveda när smuts, svett och mossvatten från fingrarna hamnar i ögat
Synen reduceras till en smal bild ur fokus som hela tiden bryts av ögonlock som vill stängas då svedan skapar yrsel
Endast himmeln, marken och otydliga former med enkla färger kan urskiljas
Dessa former känns med erfarenhet igen som frontlinjens markeringar utgjorda av slitna tygstycken spända över björkslanor

Över värnet lyfter en helikopter som träffats och rykande försöker kämpa sig upp ur eldskurarna
I panik knuffas lådor ur för att lätta lasten
Runt värnet slår trälådor ner som brakar sönder och sprider ut kritvita penicillintabletter i mosspölarna
Hostande hasar sig helikoptern upp i himmeln och undviker en omgång granater då artilleriet återupptar sin terror
En granat slår ned i värnet och i explosionen rivs soldaterna sönder tillsammans med älgen så att delarna omöjligt kan särskiljas
Samma smäll gör tabletterna till pulver som yr i luften för att landa i av bråte nedsölade mosstuvor

För att komma utanför dörren väljs alternativet promenad
I vidsträckta vyer av fält och bakgårdar föds längtan efter närhet
En bil vars säten flörtar och omfamnar äntras
Färden tar turen längs gnistrande vägar
som lockande stöter i med armbågar och knän
Ur vägrenen lyfts kyssar som ökar farten med hjälp av kraften som utvinns i sätena då dom försöker svälja varandra
Genom lugna partier och grenar som lätt stryker stigar längs rutorna får dom hetsiga stegen en sträcka att ta sats över
och det ökade spelrummet ger kraftigare vibrationer
I ilfartens svängar kastas bilens innehåll fram och tillbaka
Yrsel gör att uppfattningar suddas ut förutom dom mest primitiva som förstärks
Slaget då bilen först slår i diket hinner inte ringa ut innan bilen roterat flera varv och landat på stenmur den smälter in i
Ett slag som spelar på alla toner och sedan ekar ut i återkomsten till världen utanför bilen genom en krossad ruta

När ruset ebbat ut flyttas fokus till tomrum
och längtan tillbaka blir desperat
Resor med hotell och guide bokas och fordon chartras
Scener sätts upp med kulisser och skådespelare
Längs vägarna mutas mark in som kalhuggs för att ge plats åt turistfällor
Bland kulisser och parkeringsplatser avlas en art som frodas i denna konstruerade öken
Varelser vars funktion begränsats så att endast ett gäller
Arten vars desperation driver den till vansinnet att gnugga sina retbara delar mot asfalt tills den förblöder

Där stod han med armarna som han inte rör på
Dom byter läge kvickt, repeterande
Ett kort knäppande ljud tillsammans med en stickande ljusförändring
denna signal för att armarna växlar mellan hängande utmed sidorna och utsträckta framför sig
Han har ingen haka och heller ingen underläpp
ändå formar han orden tydligt med läpparna
Berättar att han kommit tillbaka och att han förväntar sig
Han avbryter sig själv och fokus försvinner ur hans blick
Utan att se åt vårt håll griper han stirrande oss med blicken
och spänner den i oss med all sin kraft
Han stelnar med blicken
och håret på sidorna av hans huvud glider bort från skallen
En del strån landar på hans axlar och en del seglar likt löv till marken

Allt är sagt
så vad du än säger är det inte unikt
Allt är upplevt
så du kan aldrig göra något för första gången
Alla möjliga kombinationer har satts ihop
så du kan aldrig bygga något nytt

En värld där allt är gammalt
En värld där inget glänser som nytt
En värld där inget provocerar som radikalt
En värld där inget vibrerar av nytänkande
En värld med komplett erfarenhet
En värld där inspiration får en ny mening
En värld där tillvaron är repetition
En värld där repetition är allt

Om alla gånger då det pågående påminner om minnen
utan att avslöja sig som handlingar, tankar, drömmar eller samtal
Om hur allt återkommer i olika skepnader
utan att avslöja sig som egna eller andras erfarenheter
Om hur allt är samma sak i olika skepnader
och hur detta är tagit därifrån

En kort ton av något annat
det var inget
En otydlig påminnelse om en intensiv stund
det var inget
En återvändande känsla av mening och färg
det var inget
Ett sätt att färdas och uppleva
det var inget
En smak som inte låter sig placeras
det var inget
Ett par kittlande ord som döljer sin agenda
det var inget
En hand som sträcks ut för att hjälpa
det var inget
En hand som försvinner då man tar den i sin
det var inget

Det var en dag utan morgon
Det var en dag utan kronologiskt händelseförlopp
Det var en dag som inte fanns med i kalendern
Det var en dag utan gårdag och morgondag