En liten flicka

sitter i ett hörn.
Tyst och ensam
ingen ser henne
Alla upptagna med sitt
Alla upptagna med sitt
Har inte tid
Har inte tid
Inte tid att se
flickan i hörnet
som mest av allt
vill ha en vän
någon att prata med
någon att skratta med
En vän
en bästa vän

Alla är upptagna med sitt
ingen har tid
fortsätter med sitt som vanligt
har inte tid
att se
att flickan i hörnet är borta
finns inte mer
hörnet är tomt
Kvar ligger en nalle
som en gång
tröstade
en flicka
som var ensammast i världen.

Den lilla blomma,

så vacker och skör,

att man knappt vill röra vid den,

utan bara beskåda den från ett säkert avstånd,

man gör allt för att den ska blomma så länge som möjligt,

och skänka en lycka och frid.

En blomma,

så fin och så präktig i sitt slag,

inte kan den leva för evigt?

Nej, nej.

Men den lär oss något om livet.

Att det är skört,

att det vissnar om man inte ger det näring.

Näring i form av lycka,

lycka i form av kärlek,

kärlek i alla former,

olika känslor,

uppleva, stärkas, glädjas.

Leva.

Att drömma
Inte erkänna verkligheten,
är något dumt
men säg, är det omänskligt?
Nej.
Alla gör det.
Alla suktar efter en värld
som är underbar.
Kanske,
kanske inte.

One song
is all that matters
One true happiness
One growing love

I have this feeling inside
I must carry it
for the rest of my time
in Life
A heavy, growing feeling
which wants me to fall apart
into pieces,
and then
fade away
follow the wind
to the land of Nowhere

One song
is all that matters
one true happiness
one growing love

I turn my head back
and I see you
standing there
with a gun in your hand

You hate me.
I love you.

One song
is all that matters
One true happiness
One growing love

Would you run
if I start hunting you?
Woukd you care at all,
if I fall apart and cry?
Even though you hate me,
are you able to kill?
Du you remember what you said to me,
a long time ago?

“One song
is all that matters
One true happiness
One growing love”

You hate me.
I love you.

Det är en tomhet inuti mig
som skriker
förnedrar
bedrar
tvivlar

som sakta men säkert
dödar mig
inifrån.

Tillintetgör.

Du.
Du är speciell.
Likt livet.
Likt en vacker röd tråd.
Som slingrar sig genom livets stränder.

Den får några saxhugg på vägen
men klarar sig
lyckas hålla ihop de sköra trådarna
återuppbygga dem omsorgsfullt
så att tråden blir hel igen

Den är rädd om sig
rädd om livet

Rädd om dig
för du,
du är speciell

Så skimrande,
så skört,
så vackert.
Åh, mitt hjärta,
var håller du hus?

Så mjukt,
så levande,
så älskat.
Rädd att tappa,
förlora,
förstöra det fina.
Det vackra.

Åh, Du, mitt hjärta,
var håller du hus?
När får jag se dig,
höra din varma stämma?
När får jag falla i dina armar,
och höra ditt hjärta slå?

Säg mig,
när får jag älska dig?