Väntar på ett slut

Att en stoppskylt ska komma

Känns bara som en evighet.

Tittar på klockan…

Det har inte ens börjat ännu

Fast ingen början, inget slut,

lockande tanke, vackert mord?

Varje dag, varje timma, varje sekund,

Tårar som faller, att aldrig kunna tröstas;

Finns där ett slut?

Är allt bara elände?

Ska man ha tro?

Ska man ha hopp?

Jag har

Samhället är grymt;

Luften, är våran förädare,

Gräset, är våran spion

och solen, är våran mördare.

Allt så falskt, inget som stämmer längre.

Hur långt kan det gå?

Kan jag skapa ett slut?

Den där tomma känslan,

vänta bara tilll jag får tag på den,

ska klå upp den sakta

och sen döda den ljuvt.

Jag vill inte glömma dig;

Men jag vill glömma saknaden av dig.

Du gav mig inget val,

Bara tvång.

Jag vill inte hata, vill aldrig mer känna,

Men det vill inte försvinna,

Kan aldrig förlåta.

Bara hatar,

hatar allt, hatar alla, hatar dig.

Vill inte förtränga, bara glömma

Skillnaden, den är stor.

Förtränga gör ont,

Förtränga är inte frivilligt,

Förtränga är dramatiskt,

Glömma är vackert,

Glömma är en vilja,

Glömma är lugnet självt,

Så varför kan jag inte glömma, det jag en gång förträngt?

Du sa du kunde hjälpa;

Du gav mig ett löfte.

Jag litade, jag trodde,

Men allt var lögn, bara så falskt.

Förlorade allt,

Men aldrig igen.

Vem är du? Kan inte förstå

Men vill inte bara lämna

Den natten;

Det hatet;

Så förbannad, så jävla arg;

Hämnden den kommer;

Bara att vänta;

Kanske sjunker först, men mår bra sen.

Längtan eller fasa?

Hopp eller skräck?

Liemannen kommer;

Bara att vänta;

Mina känslor;

De vet jag ej;

Men inget jag kan göra…

Aldrig mer en cell,

Aldrig mer mörker,

Aldrig mer fångad,

Aldrig mer instängd,

Bara fri,

friare än fågeln,

friare än barnet självt

äntligen få njuta.

Ett hat, en ilska så som alltid förr;

Minnen, märken, känslor;

Att finnas och att uppleva;

Aldrig vilja, bara göra;

Inte mer, dags att rymma;

Ville bara säga;

Hejdå.