Hej alla Asfaltare!
Jag söker en annan atelje – håller för närvarande till i en gammal porslinsfabrik, men känner att miljön inte stämmer så bra längre – lyxen och den moderna tidens lönsamhetskrav gnager på mina ben.
Arbetar man med lera, glas eller porslin fins all utrustning – Nu är det måla och skriva som gäller för min del – kanske någon skulptur även men inget hindrar att köra den till någon ugn om den ska brännas.
Jag skulle vilja hyra ett ställe någonstans där jag kan arbeta ostört – gärna ensligt och långt från allfarväg och byggnadsplaner, eller i varje fall någonstans i skymundan.
Närheten till sjö/hav är viktig då jag behöver levande vatten för inre ro.
Det behöver inte vara någon så kallad “standard” alls bara det går att bo och arbeta där. Jag är ju rätt händig och praktisk – fixar det mesta i normalt hushantverk själv, så skötsteln blir inget problem.
Jag hade en endagars temautställning här om dagen och fick massor av bifall – nu är det bara att göra något av det.

Är det någon som känner till nått som skulle passa eller har något tips så blir jag väldigt glad.

Inte så lustigt, men det fortsätter.

Susanna Alakoski koserade i går Söndag i P1´s Godmorgon världen.
Huvudtemat rörde abortmotståndet och s konsekvenserna av förbud och begränsningar i kvinnors rätt till legal och hyggligt tillgänglig abortmöjlighet.

Men det hon upprepade flera gånger var “fromma män”.

I sak är det inte något fel på hennes inlägg – hon äger full rätt enligt min mening att tycka vad hon vill i frågan – men hon tog tillfället i akt att helt skjuta in sej på och förlöjliga de män som – förvisso tillika med kvinnor känner viss tvekan inför huruvida detta med abort är något vi bör bejaka utan ifrågasättande eller restriktioner – dock uteslöt hon konsekvent att nämna att även kvinnor har sådana invändningar.

Mej veterligt är det inte mer än den katolska kyrkan som har en utpräglad from infallsvinkel – den är dessutom inte direkt överrepressenterad här i landet där vi trots allt har en rätt libberal syn på aborter.

Att det däremot finns andra som vill göra en del invändningar mot abort står emmellertid klart i den allmäna debatten – naturligt nog består dessa inte enbart av män – även kvinnor är repressenterade i denna skara – men huruvida dom är fromma eller ej ska jag låta vara osagt.

Men att Susanna Alakoski inte är det står helt utom tvivel då hon på ett så flagrant osakligt sätt tagit tillfället i akt att rikta hela sin kritik mot abotrmotståndet mot “froma” män – som om dom vore ensamma om att vilja skydda ofött liv.

Krigshetsarlandet numer ett usa vill in i Iran.
Vapenslammret från usa har hörts länge – orsaken sägs vara Irans kärnvapenprogram.
Klart är att det fins galningar lite var stans – tyvär fins det ingen vaxinaton mot sådana – eller åtminståne en sollningsfunktion i den politiska hierarkin – snarare verkar det som ju högre man kommer i makttrappan ju galnare är manTänk om man kunde issolera dessa snikna maktgalningar från den övriga värden – dom kunde få sitta nonstans och gläffsa åt varandra så kunde vi som vill leva i fred och frihet få göra det utan deras vansinniga inblandning.

För fred i mellanöstern finns inte någon annan lösning än att usa tar med sej israel till något reservat på den amerikanska kontinenten – gärna någon vacker plats där dom slipper ha dåligt samvete för att dom snott andras livsrum och oroa sej för de sorgliga protester som de bestulna i ren desperation emellanåt isensätter.

Nu är inte det den amerikanska linjen – vilken den skulle vara om det låg någon sanning i deras demokratisträvanden.
Nej dom vill ha herraväldet över vissa strtegiska platser på denna jord – liksom kina nu allt mer visar prov på.

usa har nu slagit sönder Irak – Irans självständighet och övriga maktframgångar i området är en nagel i ögat på usa därför står Iran härnäst i tur att få smaka på släggan.

Iran är inte världens bästa land vad jäller demokrati – det är inte usa heller.
Demokratisk utveckling måste komma innifrån ett folks mognad och är en lång prosess – att stödja demokratirörelser i länder är inte samma sak som att bomba sönder dom – även om dom kan tänkas utveckla kärnvapen eller tillfälligt är totalitära.
Det är nödvändigt att finna andra lösningar än millitärt vansinne – särskilt med tanke på usa´s verkliga intressen (totalitär makt och kontroll) som av förklarliga skäl inte får så stort utrymme i varken media eller deras doktriner.
Alltså dags att häjda usa genom en allmän bojkott av usa´s handel – att israels varor av många bojkottats sedan länge har säkert haft den effekten att deras krig blivit dyrare – och därmed har usa tvingats bekosta mer av detta än vad som blivit fallet om vi alla handlat israelprodukter – men ni som inte gärna vill göra det, se upp! Dom exporteras bland annat till spannien där dom märks om.

Det blir ingen fred i världen om inte människor och liv respekteras – det är det första som måste krävar av alla nationella och internationella krafter.

BRA – äntligen märks nu mer och mer av att män faktiskt reagerar på den ständigt neggativa smutskastning av män – och särskilt denna kattegori “medelålders vit”.

Men även det sedan länge pågående politiskt korrekta sparkandet på män över huvud taget måste upphöra.

Tänk er själva – alla ni underbara kvinnor – om ni i tid och otid måste uppbära kritik för att det är ni som haft huvudansvaret för uppfostran av dessa nu medelålders män då dom var små och formbara, samt alla andra mansgrisar – hur kul skulle de vara?

Som jag tidigare påpekat är det varken kvinnor eller män som bär ansvaret för den samhällsutveckling som skett och fortfarande sker – det är den förhärskande ekonomiska kulturen som till varje pris gagnar monetär lönsamhet och underordnar allt annat liv.

Och som sagt – dessa väldresserade damer som på senare tid befolkat maktens korridorer har inte gjort någon skilnad – de vanligen inaktiva mjölkkörtlarna på deras bröstkorg som dom av någon outgrundlig anledning ofta tvingar upp under halsen så att det ser ut som om dom har en stjärt under hakan, samt deras introverta kön gör ingen skilnad – de språk dom talar är samma maktspråk som dito män använder.

Ta bara ett av de senaste “jas gripens klusterbomber” som på ful allvar försvaras av en kvinna (tror hon va försvarsminister). – Alltså, dags att inse att ingenting kommer att förändras oavsett det är kvinnor eller män som håller i rodret – varken hjärnan, egoismen, snikenheten, eller benägenheten att slicka uppåt och sparka nedåt är lokaliserat till könsregionen, eller annorlunda fördelat mellan män och kvinnor.

Det enda som verkligen skulle göra någon skillnad är att vi människor tar ansvar för en världsförändring som sätter penningen på plats – den kanske måste vara ett medel, men inte ett mål.

Nu vill försvaret skicka “jas gripen” till Afghanistan och Afrika – häromdagen talade försvarsministern sej varm för att detta svenska stridsflygplan skulle behålla sin bestyckning av klusterbomber trots att dessa i försvarssammanhang skulle kunna komma att användas mot invaderande trupp på svensk mark.

De som skadas och dödas av dessa bomber är civilbefolkningen enligt erfarenheter från israels 78-timmarsbombande av Libanon då fulständigt sanslöst stora mängder av bland annat dessa bomber vräktes ut. Dels direkt då deras spridningsefekter i stort sett är okontrolerbara, men också på lång sikt då dessa småbomber som skickas ut av de stora endast detoneras till viss del – resten blir liggande var som helst och fungerar på samma sätt som de av många länder förbjudna personminorna.

Då jag hörde detta inslag på radion i går och samtidigt hörde en svensk minister försvara detta kändes åter igen min nationalitet mer som en belastng.

Som ytterligare en spik i foten kröntes gårdagen med en önskan från någon enhet innom det svenska försvaret att få sända de klusterbombsbärande stridsflygplanet “jas gripen” i tränings och reklamsyfte till Afghanistan och Afrika – hur fan är vi funtade?

Förbannade djävla Israel.

Nu igen – artelerield mot civila mål…
Samma sak med Amerikanernas Irakkrig – presisionsbombande hette det.
Ryssarna lika dant var dom än bombar eller företar sej sina opperationer.
Det är inte några misstag som man efteråt låter påskina – det är helt följdriktiga effekter av den devalvering som människovärdet har genomgått.

Man önskar skada det sammhälle man vill behärska genom detta terrorbombande – vilket också leder till att motståndceller uppstår som ger mer orsak till terrorbombande, och allt detta sker inför öppen ridå – och mot allt vad internationella protester heter, både från UN och andra folkliga demonstrationer.

Detta är inte några nya strategier – de sista dagarnas sönderbombande av Tyskland under andra världskriget var helt onödiga vilket ledningen för detta bombande mycket väl kände till.
I Vietnam gjorde man allt i demokratins nam för att slå sönder det mesta som kunde slås sönder för att knäck möjligheten till mänskligt liv i det förment röda Nordvietnam.

I Tjetjenien gör Ryssarna mer än så – och dom är inte några egentliga demokrater – men faktiskt samma skrot och korn – makthavare och förtryckare.

Geografiska, makt- och råvaru strategiska hänsyn försvarar dessa terrorhandlingar oavset om den som håller i yxan heter Ryssland, Israel, Usa eller vad som.

Vad håller vi människor på med? Hur kommer det sej att man kan få en person till så vidriga handliongar som att föjla de order som terrorregimerna Ryssland, Usa, och Israel ger sina underhuggare.
Bara detta borde få var och en att förstå vilket värde dessa regimer sätter på
mänskligt likväl som annat liv.
Deras lögner om att bekämpa terrorismen är bara svepskäl för egna maktambitioner.

Usa ut ur alla pressumtiva marknader ni gör anspråk på borde man ropa ut över hela världen.
Samma sak jäller Ryssland och Cina. Inte någon av dessa stormakter har på andras territorier att göra.

Jag är egentligen för en total global union av alla länder och en samordning av de resurser som kan skapa ett drägligt liv för hela mänskligheten – så mycket större sorg känner jag för det fruktansvärda slöseri som alla dessa militära aktioner är.

Vi sackar om privatbilismen och uppvärmingen respetive nedkylningen av mänskliga hem innebär – men se på den millitära förbrukningen – och allt detta till ett fruktansvärt destruktivt syfte.

Usa ut ur Irak skulle man kunna ropa – men vad kommer att hända då – När Tito lämnade sin post i Jugoslavien släppter krafter lösa som inte gick att tygla – skulle det förhållningssättet gälla att om någon tidigare medlem i en förvuxen nation inte vill vara med längre så låt vederbörande gå – och sköt det på ett fredligt sätt.

Fns misstag att suporta bildandet av staten Israel skulle kunna avhjälpas genom att Israel flyttas till USA – det fins säkert plats där i någon öken som dom med så storvulna resurser som Usa förfogar över lätt skulle kunna fås att blomma.
Jag påstår att ett så djärvt grepp är det enda som skulle kunna åstadkomma fred i Pallestina. Det skulle kunna få både Iranierna Libaneserna och Irakierna att känna sej lugna och faktiskt ges möjlighet att bygga upp sina respektive kulturer utan att tvingas stå ut med denna tagg i hjärtat som Israel utgör i större delen av Arabvärlden…

Men helre än att organisera något sådant skulle väl alla makter i varlden gå under kan jag tro.
Tyvär är det just vad som håller på att ske, och detta på grund av människors dumhet.

Begreppet “utveckling” används en aning slarvigt i alla möjliga sammanhang.

Står detta begreppsord för något bra som befrämjar ett kärleksfullt liv på den här planeten – eller är det bara det gamla vanliga – ett till synes possitivt ord som låter bra får dölja det man verkligen talar om nämligen “allas kamp mot alla”.

Begreppet används som mantra för att peka på ett näst intill ödesbundet måste som lyder under egna oskrivna lagar utan att medge någon medveten påverkan – det är bara att hänga med vare sej man tycker det är bra eller ej.
Att det rör sej om effekter av de kontrolerande maktstrukturernas göranden och låtanden varunder mänskligheten lider där den värsta av dom alla är vår egen girighet som sitter indoktrinerad mellan öronen på oss själva är det inte många som vill kännas vid – vilket är förståerligt, men olyckligt.

Men, för det finns ett men – och det är det possitiva som trots allt kan skönjas i att vi “vanligt folk” har förstått att ifrågasätta de härskardoktriner som tidigare ohämat dikterade våra livsvilkor.

Det uppifrån kommande påbuden från de styrande – adel, präster, borgare och bönder har till synes förlorat sin kraft, men ännu knappast spelat ut sin roll.
Adeln är förvisso detroniserad sedan länge – nu slåss dom som vanligen välbärgade godsägare om EU-bidragen sida vid sida med bönderna. Och bådas vilkor dikteras av en allt större efterfrågan på sund och giftfri livsmedelsproduktion – tyvärr är detta bara en offisiel version av sanningen – den verkliga – att människor tvingas välja undermålig mat av ekonomiska skäl just därför att den produseras kortsiktigt billigare undanhålls, men prislapparna talar sitt tydliga språk. Att sedan samhället får betala mellanskilnaden i form av vård av diverse förgiftningssymptom – där canser är ett av de mer frekventa – och att individer som råkar illa ut får betala i form av personligt lidande tar inte det krassa lönsamhetsidealet någon hänsyn till.

Inte heller att människor både fysiskt och mentalt går under på grund av det helt snedvridet skruvade tempot i livet i största allmänhet – där vi lurar oss själva med benäget bistånd av diverse reklammakare att tro att vi ska kunna konsumera oss till lycka och välstånd. Att vi luras på lyckan och att välståndet tar kål på oss förtränger vi i brist på att orka se de verkliga konsekvenserna och deras orsak.
Denna lögn företräds i första hand av borgerlighetens makrknadsliberalism som av någon anledning tror att man löser alla problem med större konkurans.
Att konkuransen är ett alltför trubbigt verktyg då effekten av dess styrmeckanism i allt vesäntligt kommer då det redan är för sent låter sej inte konkuransförespråkarna hindras av – varför? Jo dom tror sej ha något att vinna genom att själva besitta någon konkuransfördel, att den vanligen spelat ut sin roll innan den hunnit användas finns inte heller imed i deras beräkning – men det låter bra “för allt ska bli så mycket billigare”.

Sedan är det då bara en känga åt prästerskapet som fattas så har jag sparkat lite på alla – men dom har förståss i alla tider sparkat bäst på sej själva då hela det fundament dom bygger sin offisiella övertygelse på endast är en veritabel soppa av osanning.
Att det är makt och snikenhet som är den verkliga orsaken till deras omsorger omm vanligt folks själar ser man bara om man höjer sej ur grodperspetivet.

Att sedan exitensen av en frånvarande men hotfull gud inte går att vederlägga – lika litet som den går att den går att bevisa genom annat än motsägelsefulla doggmer styrkta genom tillrättalaggda historier som om dom vore sanna borde snarare få oss att bekämpa denne gud då den så uppenbart mer än med kärlek försöker dölja sina empatiska brister gentemot sin skapelse genom att skammbelägga den och bestraffa den till lydnad – något som egentligen bara kan vara uttryck för sjukligt hat och våldsbenägenhet…

Så återstår då bara den mänskliga kärnan – det lilla jaget såväl som det stora – vilset sökande i ett universum där likaledes mänskliga begrepp som “kärlek” “lycka” “tillit” “respekt” är lika främmande som eftertraktansvärda – drömmen om ett paradis eller en himmel som skulle lyfta ätandes förbannelse från våra skuldror är och förblir en dröm.
Eller dess motsatts – apokalypsens fullbordan inför de kvarvarande mänskliga ögonen konstaterande att de gamla urkundernas utsagor och profetsior gått i verkställighet – även om sanningen är att vi varit för dumma för att bemästra vår så kallade inteligens.
Vi läser dessa tecken i skyn – vi ger dom trycksvärta och bästa sändningstid – tills inget annat återstår än de självuppfyllande destruktiva tankarna helt tar över och gör oss obotligt sjuka av misströstan och vantro.
Loppet är kört!!!
OM – inte OM vore!
För just i detta “Om” ligger förändringens magi…

Snubblade över Johanna Rytels visioner.
Man kan skaffa sej ett namn på många sätt – och Johanna Rytel har lyckats i så motto att många tycker väldigt synd om henne vilket jag kan förstå. Hon framstår nämligen mest som ett varnande pekfinger och som sådant är hon värd att uppmärksammas – allt är inte friskt bra för att det kallar sej feministiskt.
Det visde sej vid en gogling att Johanna Rytel varit provokativt kontroversiel i diverse offentliga feministsammanhang samt av diskriminerinsombudsmannen fått rasiststämpel då hon hävdat att vita kvinnor borde skaffa sej en neger och absolut inte själv skulle föda en vit man. mm.
Hon hade ett verk med namet “Glada abboren” på Liljevalks vårsalong vilket skulle vara ett försvar för fri abbort och då särskilt försvara aborterandet av vita manliga foster – om jag nu fattat det hela riktigt…
Det är ingen överdrift att säga att hon varit verksam, men att hon skulle vara feminist är en felrubrisering.
Johanna Rytels märkligt kverulerande artikel var införd BON numer 33 (septembernumret) 2006 – en glättad rumpblaska i kolossalformat som huvudsakligen profilerar sej som reklambroschyr för ett köpstarkt men blaserat lyxmodeklientel utan högre ambitioner än att konsumera sej till föreställningen om att tillhöra \”inneligan\”.
Artikelförfattaren Johanna Rytel ondgör sej över konstnärers olika villkor och då mest i fråga om könstillhörighet med udden uteslutande riktad mot det manliga könet. Hon har späckat artikeln med ord och meningar som “Sköna fucking konstkillar”“skitdålig skön killekonst”, och jämställer killekonst med tråkkonst.
På ett häpnadsväckande enögt sätt anser hon sej vara en \”grym konsttjej\”, och låter läsaren förstå att det inte varit lätt för henne att slå sej fram till någon vidare position i konstvärlden som erbarmligen styrs av \”sköna killegallerister\”.
Hon har tydligen inte själv lyckats med konststycket att glida in i konstvärlden på något såpat bananskal som hon föreställer sej att de manliga konstutövarna gör.
Hon föreställer sej dessutom att manliga gallerister skulle vara särskilt mottagliga för de \”sköna fucking konstkillarnas smörande\” vilket enlig henne skulle vara ett otillbörligt utnytjande av dessa specifikt manliga konkurrensfördelar som hon på grund av sitt eget kön, ras, eller andra mindre lämpliga egenskaper skulle lida men av genom att dessa män så att säga fått gå före henne i kön. – Man kan ju undra vilken uppfattning hon har om gallerister vilka dessutom många är kvinnor, men må nu vara hur som helst med det – och vad jag vet så är det mest sköna konsttjejers smörande som räknas som hårdvaluta i de sköna konstkillegalleristernas ögon – även om det finns undantag.
Fast,,- och det medger jag helt utan glädje – i marknadsekonomins armbågsretorik och könskampens oförstående skitkastarkonkurrens lider de sköna konsttjejerna av en viss begriplig benspretarinflation då det uppenbarats att deras tidigare så säkra framgångsstrategi visat sej värdelös för mer än ett tillfälligt korsdrag (läs gärna \”korståg\”) genom deras samtliga kroppsöppningar och det gäller inte bara blondiner som även av vissa blondiner anses ha korsdrag mellan öronen – en uppfattning som jag själv aldrig anslutit mej till – för även här finns undantagen.
Johanna Rytels artikel har fått namnet \”Johannas visioner\”, men vad som skulle vara visionärt framgår dock inte – om det nu inte är de hypotetiska frågor hon föreställer sej besvara där den sista frågan lyder som följer: – Om en skön feministisk konstkille skulle säga \”nej jag kan inte ta dej bakifrån… det skulle kännas som om jag våldtar dej…
Ja vad svarar hon då? Svar: Tyst på dej och gör ditt jobb!
Bara att jobba på,,, samma villkor som gäller i all prostitution alltså – oavsett om det handlar om att göra säljbara sköna konstprodukter – eller att skaffa sej konkurrensfördelar genom eventuella könsliga företräden – en bedräglig och försvinnande tillgång som mänskliga hondjur som passerat bäst före datumet grymt fått erfara – en erfarenhet dom dessutom delar med \”hanögda sköna fucking killar\” som efter detta datum endast får vad dom kan betala för.
Men min kompis David undrar varför det skulle uppfattas som att våldta någon om man tar denne någon bakifrån? vilket jag tycker är en helt relevant fråga – därför att för oss som tycker att det kan vara både eggande och skönt kan det vara svårt att förstå – men det har nog med Johanna Rytels uppfattning om manlig feminism att göra. I alla fal mer än vad manliga feminister har för preferenser i sänghalmen – det kan ju även ha med rumpan i fråga att göra – det är ju inte alla rumpor en manlig feminist tänder på hur jämställd han än är – särskilt inte om andra änden pratar en massa skit…