att ständigt känna friktion,
motstånd,
glasväggarna som skiljer oss åt.

det skaver-sliter inombords.
även skrubbsår kan ge ärr.

knäck mig
du känner det sticker inuti

rastlöst, rotlöst skavande
i varje liten bit

regnet, skölj bort mig

tusen blommor
sluter sina doftväggar kring mig
smeker mina kinder genomskinliga
och mitt naturromantiska blötdjurshjärta går på högvarv

näst …

efter en vinter utan snöänglar
kommer knoppar som aldrig brister
verkar solen nästan kylig
faller löven mördande långsamt
fryser skaren hårdar …

brinna låga
drömförsvinna

min andpaus
min krockkudde

cirklar på ett papper
var är min röst?

svälj svälj svälj
de kantrade tankefostre …

ett nedslag,
i en värld där regler bara är meningslösa mallar,
där den förtryckta känslan är ett rop.
ett rop bland stumma träd i en skog av di …

fabricerar mina tårar
skapar ro genom förbittring
staplar tankeklossar på varann
och väntar på att allt ska rasa samman

tar tydliga steg i tanken
från klarhet till klarhet,
men står fortfarande här
och stilla

som en ensam gatlykta
ser jag livsspår passera,
f …

tugga mina lungor
ja, jag äter dig levande
och du med mig
men jag smakade aldrig din doft

den mentala rastlösheten,
som att vara ständigt stillastående i ett vakum,
där friktion och gravitation bara är drömmar om riktning