Spionen i huset där kärleken bodde
bultade tvåsamheten mellan dina lår
någonsin

Återvände du för att kolla läget
nöjd med att kunna sitta …

vet du blir hörd
står med tunga ökenkängor
men om någon lyssnar

Vad du vet
måste alla veta
tills du flyter iväg
våg av ökensanden
du ald …

hittar på en ny doft
dricker skum
någon försvinner
fattas kanske

ur replikernas mungipor
rinner saft
och där finns askopparna
Aktrisern …

bildar läppar
av fantastiska linjer
vinklar

kysser pannan
det innersta ljuset
när

tar handen
som djupa krumelurer
visar

finner form …

min amulett
eller dina totemdjur

deras ömsanden
där vinet blir en ametist

utan att vi belyser den
från något håll alls

“och nu ska pepparn malas…”
sen var filmen slut

Ett år
av vad

så lång som en livstid
bara tunga röda frukter

Som blomblad faller vis …

Vem kan säga.

Alla kvinnorna hyser

och det finns en våldsam sökmotor som inte finner

oss och alla vi.

Längtar och längtar tills …

Känner inifrån
fantastiska linjer bilda läppar

kysser pannan
når mitt väsen den vägen.

(Glid spökskepp,
slid glökskepp!)

...

avsmalnad under mödrarnas oförmåga att mätta

som att med vilje deras ord lämnar mig med längtan.

det finns inget bortanförskap men närheten …

försöker distansera mig

men hur formuleringarna än lyder

så finns jag alltid där