“Nu är det jul igen” och “Just D” får BARA pussel i julklapp…
“Nu är det jul igen” och mamma går upp 7 på morgonen för att hinna tillaga pudding och paj och köttbullar och gröt och sill och skinka och potatis och lax och duka med finporslin och fina duken och fina besticken och fina glasen på stora bordet och med fina servetter och åka buss till lilla köpcenter för att köpa sista julklapparna och must till barnen och hem och diska bort alla kastruller och grytor och vispar och mått och stekpannor och ta emot gäster och låtsas vara glad trots att kroppen värker och skratta och bli tjatade på “varför är du så grinig” å “men, slappna av” å “jag gillar inte potatis å sill och lax” å “vi vill titta på kalle nu” och släng ner mat medan du kan för det kommer disk nu och stoppa barnen från att välta vasen och stå ut trots att de skriker, för du ju är en BRA mamma och var nervös nu för här kommer julklapparna och hälften av sakerna kommer folk inte ens tycka om, eftersom du bara är en gammal mamma som inte vet vad som är rätt den här hösten och glöm inte att tacka för diskborsten och kokboken och nya grytlappen trots att du vill skrika att du inte är något jävla kök och carolaskivan även fast du hatar carola, men barnen gjorde ju sitt bästa och då måste du vara tacksam och hjälpsam och plocka undan skräpet och låtsas ha roligt när någon drar ett skämt om feminister och inte förstår feminister, men du förstår, men säger inget för du vill att alla ska tycka om dig och är rädd för vad folk skulle säga till dig och sen ska alla gäster stanna och vara trevliga trots att du snart bryter ihop för att du är så trött och alla tycker du är löjlig som är så lättirriterad “kom igen, var inte sur, de menar inget illa, det är jul” och du låtsas ler och gråter inuti och alla barn retas med dig för du är mamma och du ska tåla allt och du ska totalt trycka undan dig själv och det du känner och det är ju dina modersinstinkter säger någon forskare men du tänker att han kan dra åt helvete för han har aldrig varit mamma på julafton