ge dig av
och du snubblar
en gren skär in bakom ankeln
först sipprar det för att övergå i en svag skvalpande stråle
det rinner, rör sig över foten, ner på jorden, över blad och blekt gräs
droppar bildar kuber, fäster sig i mönster ur ritningar av elskåp och plastdetaljer

pölen som gräset försöker slippa svalnar
ytan slutar bukta och ytspänningen vänds utåt
pölens kanter blir en ram
glansen dras undan från ytan och ersätts av något dom inte vill att man ska beskriva
evolution där ett år är en minut
kantiga strån dras upp, rycks och skvätts ur ytan
ytan tappar fotfäste och försvinner nedåt
kvar är ramen och en kraftig vind ner genom ett hål

där hänger vi
med händerna knipande kring ramen och en vind som dragit båda skorna och ena strumpan ner i hålet
ett snabbt ögonkast upp i världen ger mest grus i ögonen men där syns master och vindkraftverk
vindkraftverk som slits runt i vinden och rotorvingar i ett flygfäs irrande rörelse
master med avslitna stödvajrar som försöker strypa och förgöra masterna själv
vi märker inte det, men den ilande vinden har dragit loss grenen ur foten
och sårets blod har dragits i ränder kring foten och sedan stelnat