ge dig av
och du snubblar
en gren skär in bakom ankeln
först sipprar det för att övergå i en svag skvalpande stråle
det rinner, rör sig över foten och ner på jorden, över bladen och det bleka gräset
droppar bildar kuber, fäster sig i mönster ur ritningar av elskåp och plastdetaljer
i pölen på den kalla ytan gräset inte ville ha slutar ytan bukta
glansen drar undan och ersätts av något dom inte vill att man ska beskriva
evolution där ett år är en minut
kantiga strån, dras upp, rycker upp ur ytan
vindkraftverk, slits runt i vinden och vingarna rör sig som på ett flygfä