i tröttheten bor en främmande värld
den är lik den andra
fast ännu mer ogreppbar
ännu mer främmande

kan inte avgöra var jag trivs bäst
kanske i mellanrummet
när allt är tyst och bara svart
när sömnen är allt sinnet äger

precis mellan somnandet
och vaknandet
i det blundande ögats vagga
insvept i avslappnad

jag längtar
söker mig närmare
låter mig dras med
flyter…