Han använde den aldrig, den bara hängde där. Hängde på en av många silvriga krockar som satt ihop med varandra, krokar som verkade vara avundsjuka på den enda kroken som var upptagen. Den hade hängt där i flera år, han använde den aldrig, mest för att den inte var något bra men även för att det var inte dess syfte.

Varför den hängde där den gjorde hade inte så mycket med att det var en handduken som att det var en av de två färgklickar som toaletten så desperat behövde. Allt dränktes i en anonym beige färg som fick en att tänka på absolut ingenting.

Handduken var en del i ett kortvarigt uppsnyggningsprojekt som hans syster hade drömt upp, den andra delen i projektet var en blå matta som såg ut som en mjuk M&M, för stor givetvis men ändock som en godisbit. Den röda handduken hängde där dock, utan att se ut som mycket mer än en handduk, röd, en kontrast, en del av ett projekt som för länge sen försvunnit ur allas tankar, även hans, förvisad till den anonymitet den skulle bota.