Vi hör inte hemma i drömmen
och vattnet är aldrig riktigt nära
tyngden av dem är för svår att bära
och flykten med dem är för passiv
under vatten; den onda drömmen

Imperfektionens smuts under nageln
hånar den orealistiska fraktalen
Det är jorden i våra sår som renar
och domlösheten är harmonins
Varför söka något oförstört och fällt

En jordbunden rot av lycka undrar:
varför vilar drömmen ibland molnen,
i en passiv vagga av mjuka vyer
Varför, inte vilja, märka krämpan
i systemet, som håller oss vid liv