Det sägs att det är ensamt på toppen
Men på botten är det verkligen öde
Där blir man sin egen nemesis
Det är ju egentligen inget konstigt
Folk vill ha kul, ha det lätt, kontrollerat och okomplicerat
Inget av ovan nämda ingår i min diaboliska vardag
Allt blir som en ond cirkel,
där allt kommer igen och förvärras
Jovialitet påminner en om hur länge sen det var man skrattade
Tankar om sin oduglighet gör en ännu mer kataleptisk
Alla dagar av isolering skapar fler och starkare rädslor
Rädslorna isolerar en ännu mer
Du föraktar dig själv ytterligare lite till,
för att du inte mår bättre
Du kan inte må bättre på grund av idiosynkrasi för dig själv
Du vill inte leva på botten, som blir allt djupare
Botten blir allt djupare för att du inte vill leva
Du önskar att du fick dö
Men du är för svag för att ta ditt liv