Känner mig bortkommen men är ändå bunden
Var är alla oändlighetstecken?
Som en oskriven regel lyder jag dig plikttroget
Du ser alltid så misstroget på mig
Och din molokna syn säger allt
Jag är ljummen och likgiltig
Varken varm eller kall
Min rätta identitet finns någonstans
Men inte hos dig

Förlåt.