Kommer du ihåg när du var sjuk?
Hur rädd jag var för att du skulle lämna mig.
Du gick några meter och föll.
Reste dig inte och tillslut släpade vi dig med oss.
Mina händer smekte ditt ansikte och
mina armar kramade hårt din tunna kropp.
Du var nästan som ett kolli,
men dina ögon var för det mesta klara
och du kunde prata även om rösten var tunn.
Vi matade dig och du svalde.
Ditt hår flätade jag i tunna flätor,
och jag läste sagor du tyckte om.

Kommer du ihåg när du var sjuk?
Jag hoppas inte det, hoppas att minnet förskonar.
Hoppas inte du minns din stress
och dina förvirrade tankar.
Ambulansen hämtade dig och sen åkte du in och ut,
utan att de hittade något fel.
Du fick inte gå kvar i skolan, de kunde inte ha dig där.
Dina skrik och din panik.
Dina fall och dina mardrömmar.
Du borde inte veta, så liten som du var.
Jag hoppas inte du minns, jag hoppas minnet förskonar.

Kommer du ihåg när du var sjuk?
Hur du blev sen, när det värsta gått över.
Dina samtal på BUP
och din resa med pappa till Stockholm.
Du åt som en häst och dina kinder blev runda.
Så söt var du och jag ville beskydda dig från allt.
En gång i veckan fick jag se dig på skoltid.
Du var på min skola när du hade slöjd.
Du föll, dina kamrater sprang efter mig.
Jag höll din hårt intill mig
tills din kropp vågade slappna av.
Dina tårar föll.

Kommer du håg när du var sjuk?
Hur jag försökte skydda dig från mörkret.
Det gjorde ont i mig att se dig så ensam.
Ville ta över din smärta. Trodde det var mitt fel.
Jag blev arg på dig ibland.
Arg för att jag inte kunde rädda dig.
Jag ville så gärna skydda dig från mörkret.
Men jag kunde inte skydda dig från livet.