En vacker silvergrå duva sitter på balkongräcket. Jag står med näsan tryckt mot balkongdörrens glas och förundras. Jag är rädd också, det är ingen vanlig duva. Det är en jätteduva. Den är femtio centimeter hög och tjock som en pompös dam i klänning med rumpinlägg. Den stirrar med sina runda svarta fågelögon. Den stirrar på mig och sedan på min tv. Jag tar tillslut mod till mig och frågar om duvan brukar sitta här ofta. Det brukar hon. Jag bjuder in henne på tv-kväll med popcorn. Vi ser på komediserier och ett actiondrama från nittisju.