Efter en tids
inte helt oangenäm självömkan
kom han så äntligen en dag på
att hans riktiga namn
inte var Sisyfos
och livet inte en sten
och tillvaron inte ett berg

missförståndet,
han väljer att kalla det så
väl medveten om att det är en förenkling,
visade sig delvis bero på
att allt ljus hade silats
genom ett par alltför gamla
glasögon
som förutom att vara felslipade
dessutom var täckta av en tunn
fyrtio år gammal
sorgfärgad hinna
som i sin tur var överdragen
med ett tunt poröst membran av
rädsla

efter ett besök hos en slags ”optiker”
blev ”synfelet” korrigerat
följden blev att
tillvaron fortfor att vara densamma
men känslan inför den
och upplevelsen av den
förändrades
utöver det fann han det lättare
att placera fötter och ord
på möjligare ställen
vilket gav en god respons
och dessutom log han
oftare