Du går runt med basker,
Penslar, din målarfärg
Och det är du som målar sidorna
Röda
Då jag helt enkelt vägrar sluta
Blöda

Jag körde ner huvudet
Under jorden,
För det finns inte något värt att se här uppe
Längre
Och du kunde lika gärna huggit huvudet av mig
Med spaden,
För du var blind
Och du grävde där i jorden
Efter sanningen, du visste att de gömt den

Och du sa:
Livet är som en tavla, ett konstverk,
Som jag aldrig får se