Kråsskjortor

Lundell sjunger om en och annan dödsdalsgud medan en och annan frossar i sig chokladkaka som orsakar magen kväljningar och ger ifrån sig häftiga protester… bortåt sängen ligger någon och ropar långt bort som jag inte varken kan se eller tyda, någon skriker med en hes röst. Ögonens svarta orsakar total blindhet mot världens olycka och sorg, vilket i sin tur är bra medan jag nynnar på en melodi om svurna tider. Musik som försvunnit som inte blir upphittat än på länge.

Kackerlackan på golvet kryper längs stolarna och smeker min tå med en antenn, fager och lång som skickar signaler i min hjärnsubstans och meddelar mig att tiden är inne. Vilken tid frågar jag, vad är det du egentligen säger? Dumheten är bara ett faktum meddelar kackerlackan som heter Sture och har matrester och galla fast i sitt getskägg.

Sture, du har smutsigt skägg påstår jag medan han skriker sig hes på att jag inte förstår vad han menar, hur är det möjligt att kunna förstå en kackerlacka som meddelar sataniska ritualer i rösten som dessutom spelas upp baklänges. Säg mig!
Totalt oförstårsamt… totalt galet och totalt uppriktig är han mot mig, Sture, min alldeles fagra och alldeles egna mor.

En tredje person kliver in i min tanke som till synes är ett rum, någonstans i storstadens djungel i mörkaste stad. Där träden växer på taken och folket går på fötter, ingen har den blekaste varför dom gör som dom gör, dom är allihopa bara programmerade till för att skriva, le och skratta åt allt, skrika döden i ansiktet så spottet flyter tvärs över ögonen på mannen.

Galenskapen är ju enbart ett faktum påstår Sture som nu flyttat sig från golvet till sängen där han fläker sig mellan täcket och kudden, smekande sin cigarett han håller i handen så askan flyter till golvet. Du inser väl inte varför du finns säger han, nej hur hade du tänkt dig att jag ska veta det? Äsch, du är för dum för att förstå, människa! Sture smeker hålet på magen, fingarna åker in och ut medans vätska och substanser av okända former och innehåll rinner ut på sängkläderna och förstör. Han fortsätter tills en läpp formar sig oval på magen och säger nåt i stil med, hur står det till i stugan er?

Bara bra tack svarar jag medan Sture signalerar ut sina svar till mig i ultravågor, bäst att ha allt redo ifall han kommer med frågor om pikanta förslag och smisklekar.
Jag lyfter ner en bok, till synes blint från hyllan och bläddrar medans sidantalet höjs i ekvationer och variabler, usch. Lägg ifrån meddelar sig Sture från hans smegmafyllda plats i min före detta säng. Klädseln är utom räddning medan han daltar med sina kockor och sin saft. Har du sett på maken frågar han?

När han ändå ligger där och jag inte vill störa tänker jag att det inte spelar längre någon roll… egentligen. Vi alla spelar ju ut våran roll säger Sture, med högsta förakthet gentemot mig.
Hur kommer det sig att du säger såna galna saker frågar jag?

Hm, inte en aning faktiskt, du får fråga kristallkulan medans han smeker sitt franska päron som är skrynkligt av all beröring. Åh, så skönt skriker han i plågor där han nu ligger på golvet. Det hela slutar trots omständigheterna mycket lyckligt och jag fick mina sängkläder utbytta från insektssekret och tumult. Vilken dag!