en gömd äng, cirkel formad öppning i mitten av en mörk skog. En plats där solen blänker in från olika håll och gräset växer i långa ljusgröna strån, frisk och orörd men också oupptäckt och ensam. Inne mot ena kanten ligger en liten stuga, en stuga som säkert inte varit besökt på många sekel och som egentligen borde vara murken och ned gången för länge sedan men även den står som det gröna gräset friskt och ensamt i sitt eget lugna ljus. “en orörd plats är också en oförstörd plats” Det är en hemlig plats som bara jag vet om, att jag vet det gör jag för att den finns bara i min fantasi. Men en dag får jag höra en äldre dam berätta för mig om en resa hon haft i unga dar, då hennes man fortfarande var frisk och barnet dom skulle komma att mista ännu inte var fött, berätta en historia om just denna plats.
Det var nära gränsen mellan Frankrike och Spanien en snar och krånglig stig längs bergsväggar i Pyrenéerna, då dom tillslut tagit vila på en trappavsats till ett litet hus. En rund och vacker äng framför sig, en fantastiskt plats nästan magiskt obehaglig. De lät sig falla in i mystiken och såg sig själva bygga upp sitt hem just där vid den lilla stugan, ängen och skogen runt om. Ett ensamt avskilt liv men fyllt av naturens egna energi och spel. Förälskelsen och ungdomens gränslöshet lös om henne när det förgångnas minnen kom ut i ord här och nu. Naturligtvis blev det ingen flytt till frankrikes magiska berg utan nästa dag begav dom sig ned och hem till sitt fortsatta liv utan att alls veta vad som skulle komma att genomgås.
Jag upptäcker att mina drömmar varken är orörda eller oförstörda för att dom är fantastiskt allmänna och öppna. Jag skulle skriva om mitt skrivande som om det vore en plats och denna plats kom upp. En plats som jag ännu inte hittat än gömd och orörd, jag fantiserar om att skriva men vill inte riktigt gå dit för att upptäcka att den platsen inte finns – då är den bättre att ha i fantasin orörd. Men förstår, genom damens historia att den platsen så som mitt skrivande inte är något som finns bara i min dröm utan i alls, vilket också gör den både verklig och oviktigt, vilket i sin tur gör att jag kan skriva och om vad som helst för vad än jag skriver så har det redan blivit tänkt eller skrivet innan mig. Skrivandet är allmänt och öppet för alla så vill jag också att platsen för mitt skrivande ska se ut, allmän, öppen och okonstlad.

****