Älskling,
Jag förstår helt och fullt
om du tycker mitt humör
är alldeles åt
skogen.
Och du, jag håller helt
med om du tycker jag gör
små saker lika stora som döden
och att jag har för svårt för att lita
på människor.
[men har man en gång blivit trasig
är det nästan omöjligt att bli hel igen]

Lika mycket förstår jag det som jag förstår
att du börjar tröttna
på alla sjuka dikter som liknar
denna,
men jag kan bara inte få stopp på
mina fingrar.
Dom liksom löper amok varje kväll.

Och vackrast,
du har säkert tröttnat
på att hela tiden vara tvungen att
berätta hur mycket du älskar mig
för att slippa ha en gråtandes flickvän
i kalla lakan om natten.
Men du förstår inte,
jag blir alldeles varm varje gång
jag hör dom orden.
[Och utan dom så fryser jag ihjäl…]

Och vet du, älskling?
Jag förstår om du inte orkar med mig längre
För ska jag vara ärlig så orkar
jag knappt med mig själv…