“Abstrakt” säger du och
jag försöker finna
ett djup att visa,
en känsla att blotta – allt för din ändrade uppfattning

Den, om mig,
som jag lever genom

Konkret
är dock frånvaron
av medlen

Inse, måste jag,
tiden har runnit ut

och jag hänger
likt en mobil i rummets tak

orörlig och undrande

vem önskar bo
där inget kan leva?