Porslin krossas mot golvet.
Blod och tårar rinner mellan fingrarna
på de som plockar och torkar
bland porslinsskärvor och teblask.

Tårarna rinner längs trötta, förstelnade kinder.
Jag kan inte tala mer, jag kan inte längre vara.
Tabletterna på bordet framför mig växer ,
mjölkglaset stirrar ilsket mig rakt upp i ansiktet.

Om jag blundar, syns jag då?
Om jag blundar och önskar riktigt hårt,
kan det försvinna?
All ångest och smärta,
förvirring och splittring.
Lycka i ett kemiskt piller, lugn i en pappersask.
Verklighet på recept.