Djävulen är min gud
Mörkret mitt ljus
Under min hud
Finns sorgens rus
Ensamheten är min vän
Det osynliga det jag ser
Säg, vem förstår den,
Som aldrig någonsin ler?
Tårar är min dricka
Smärtan är min mat
Säg, vem förstår den flicka,
Som växt upp i en värld av hat?
within, 15/3 -06 kl 18:29
Dikter på rim brukar inte bli så värst bra, men jag tycker verkligen att du har lyckats at hålla mönstret och känslan i dikten trots att den rimmar. Snyggt! Men kanske skulle du tona ner den lite, ibland känns det som att mörkret är lite för mörkt, man kan skriva riktigt bra och sorgliga dikter utan att behöva överdriva.
Grizzly, 16/3 -06 kl 01:34
Jag gillar den här skarpt.. har lite svårt att hänga med i takten ibland bara.. Kan inte riktigt förstå kritiken i föregående kommentar, hur ska någon annan än du kunna veta hur mörkt mörkret var och i vilket fall så kan man ju vara medvetet överdramatisk. Överreaktionen kan ju vara en del av den känsla man vill förmedla.. men men vi delade ju det possitiva intrycket så vad gör det..
malte, 16/3 -06 kl 02:50
malte, 16/3 -06 kl 03:00
var försiktig, jag tycker att dit diktande smakar bra men ta det lugnt.