Hon hade alltid haft svårt med ensamheten.
Hon hade alltid varit rädd att bli lämnad åt det sämsta,
att bli bortglömd lämnad, ignorerad, försvunnen.
Detta ledde ofta till att hon blev efterhängsen.
Hon lät aldrig sina kompisar träffa någon annan, hon höll dem kort och hårt.
Sa dom någonsin nej när hon ringde sved det inom henne.
Då kände hon sig lämnad och trodde att hon gjort något.
Det gav stora problem, ingen orkade med henne.
Ingen orkade med hennes utbrott som kom när dom inte hade tid att vara med henne, eller om dom någongång tog en annan före henne.
Hon insåg aldrig att det kanske berodde på henne själv.
Varje gång hon bråkat med någon, skyllde hon på dem.
Tillslut iträffade det hon mest av allt fruktat, hon blev lämnad.
Folk gick omvägar runt henne och drogsig bortåt.
Det sved inom henne, men hon intalade sig själv att hon inte gjort något.
Så en dag, dök hon bara upp, som en ängel kom hon nersparkad från himmelen.
Matilda. Matilda var den ultimata kompisen, hon brydde sig om Malin (som den ensama flickan hette)
Malin började känna sig betydelsefull igen, och sålänge Matilda brydde sig om henne gick deras vänskap galant.
Matilda hade haft det jobbigt med en kompis senaste tiden, och tappat många kompisar pågrund av det,
just därför passade de så bra för varrandra. Och Main skulle hjälpa Matilda hitta sig själv.
Hösten kom, och Matilda skulle börja sjuan. Hon var ett år äldre än Malin.
De två syntes inte lika ofta nu, Matilda hade mycket läxor och prov.
Men de höll kontakten över internet och chattsidor. Men Matilda hade hittat ett nytt intresse ..
Noveller. Hon skrev noveller ofta och länge. Detta gav resultat på malin. Matilda var inte lika social på msn längre,
hon satt ofta och skrev. Malin blev upprörd, och kände sig lämnad.
Matilda hade valt novellskrivandet före henne själv! Vilken kompis..
Malin hade ett fåtal ilska utbrott mot Matilda, över msn. Det slutade med att Matilda lämnade novellerna åt sitt öde.
Egentligen var det synd tyckte Malin, Matilda skrev bra, men åandra sidan så kunde man ju inte få allt,
och i nuläget så var det dags för Matilda att prioritera bort något.
Malin styrde vänskapen, kort och hårt, som med alla andra vänner hon haft.
Men Matilda var speciell, hon lät sig hållas, men sa till när det räkte. När det blev för hårt.
Men hon sa till på ett mjuksätt, som gjorde att Malin inte kände sig anklagad.
matilda höll sig ofta lugn, lät aldrig arg, och svor inte om hon blev arg. På det sättet såg Malin upp till Matilda.
Men tiden fortsatte att gå, de kompisar som Matilda engång tappat, kom tillbaka.
Matilda hittade en ny väg i livet och var allt oftare upptagen med sina “nya vänner”.
Malin kände sig än en gång lämnad. Det var ju Malin och Matilda!
Inte Matilda och Frida,Sofia och Gabriella. Det var bara Malin och Matilda!
Matilda hade börjat förändrats, hon gillade killar, hon använde nya uttryck och hon hade blivit allvarligare.
Malin förstog inte varför. Alltoftare fick hon vredesutbrott på Matilda, som inte förstog ett dyft,
och som inte fick försvara sig. Men Matilda behöll lugnet. malin var nöjd varje gång Matilda bedjade
och bad om förlåtelse, då visste hon på vilket håll hon hade henne.
Tiden gick, allt fler bråk uppstog mellan de två vännerna och nu började Matilda lessna på Malins beteende.
Hon ljög för Matilda, hon gjorde saker emot Matilda som hon själv aldrig skulle låta Matilda göra emot henne.
Tillslut insåg Matilda hur fel det här var. Hon började inse vilka hennes riktiga vänner var, och vilka som inte var det.
Tillslut kom den dagen då Malin vart flyförbannad över msn och skrev
“Du har blivit så allvarlig, och tråkig!”
Matilda hade blivit förtvivlad, och arg, nu fick det lov att vara nog!
“Jaså? Inte tycker då jag det”
“jo det har du! vad har hänt med dig! Är det för att du börjat sjuan Matilda?!
Är det därför du tror att du är så cool och tuff över alla som är yngre än dig?”
Matildas stubin hade brunnit upp för länge sen, hon hade varit alltför tålmodig mot Malin och ny fick det lov att vara nog.
Varenda grej som Malin påstog, hade Matilda skjutit undan. Men om Matilda hade sagt “ja” Skulle Malin klara sanningen?
“Jag tror inte att jag är tuff, eller cool. Faktum är att jag fortfarande känner mig som den tönt jag en gång
blev klassad som! men, ja, kanske har jag blivit allvarlig.
Och kanske är det för att jag börjat sjuan, men de är så jag är nu. Och nu är jag påväg att hitta mig själv igen.
Så låt mig göra det, Ok?! ”
Skulle Malin någonsin lämna Matilda ifred?
Kunnde hon inte inse att dom hade vuxit ifrån varrandra ?
Dom hade inte varit med varrandra på snart ett år, räkte inte det som bevis ?!
Hur skulle detta sluta ? ...
Tiden gick, kunde inte Malin inse då?
Det finns Nu,Då,Sedan.
Det finns Min,Deras,Allas.
Malin trodde att alld som var då,
var nu.
Malin trodde att Matilda var malins,
precis som då.
Men {k}nu{/k} existerade inte.