{k}Det här är ej en dikt om lycka.
Med helvetets kval jag tänkte den smycka. Jag fick idén av min käre vän,
som jag aldrig ser igen.{/k}

Tankar för mig till en annan planet,
i alla år av ensamhet.

{f}Slutna ögon, brustna hjärtan.
Jag känner av den arma smärtan.{/f}

Glöden är nu kritiskt låg.
Livet forsar som en våg.

{f}Stjärnor skiner på himmlen klara.
{k}”Av jord är du kommen och skall åter vara.”{/k}{/f}

Jag svävar bort som magnetisk.

{f}Fan, vad dikten blev patetisk!{/f}