lager på lager
ost, gurka, träflisor, vägskyltar
presser ihop och gör klart för nästa
han dricker sitt kaffe, kikar i tidningen och stoppar huvudet i sopbilen som far förbi
på bordet samlas smulor bredvid en skrynklig servett
vi böjer oss stadigt ner för att undersöka det skrynkliga
ett landskap, här är en fjord och till den leder denna sköra ravinen där kommunen vill bryta grus
men, nej, ge fan i ravinen, vi vill ha den som den är
och det här handlar om Ove
den sista slurken av kaffet som börjar svalna och bli lite beskt
borde kanske ta och diska?
han lutar sig bakåt, blundar och suckar, det knarrar i stolen
vänder sig om i huvudet på honom, känner ett förvirrande spår som liknar en kamm
man kan bara åka en riktning
man sätter sig imorgon, om man har studerat listorna och värdeutvecklingen kommer man fram efter ett år och framtiden ligger öppen men allt den leder till är naturligtvis undergång
om man däremot sett servetten kommer man fram för 115 år sedan
framtiden är förseglad enligt erfarenhet och vi kan ana en oförvrängd del i oss
visserligen inte påvisbar men det är sent och vetenskapen har gått och lagt sig
visslar och guppar, jag tror jag känner igen denna kabinen
var det här vi köpte så gott bröd?
vi skulle få se något mer
så långt utvecklat att det aldrig kunnat inträffa i framtiden
kjolar, förkläden och hon gillar att fiska
vi gjorde henne sällskap, hon sa att hon brukar gå runt hörnen och vi var tvugna att erkänna att det var kallt om fötterna i leran