skynda, skynda
gul, svart pasta
regnet faller uppåt
har vi bilen?
väggrenen och allt grönt
ta ett djupt andetag
bakom
smala pinnar med rosa kulor i ändarna
han hade skäggstubb, var rund i ansiktet
fick aldrig riktigt se ögonen
vi sörplade att man fick åka dit
grävmaskiner, gula med rost som äter upp färgen
en skopa som ett galler man kan se himmeln igenom
han har byggarbetarhjälm och ett sådant vanligt liv
varför står han så vilsamt och självklar för tillvaron med spaden intill sig?
något tar kontrollen över blicken på oss och sliter oss upp i skyn
har dom tillräckligt djup i mönstret på däcken?
sådana vanliga varma mackor på en assiett
är det något med näsan?