Hon vaknade kallsvettig och fullkomligt livrädd. Något var fel. Hon satte sig hastigt upp i sängen och såg sig omkring i rummet. Det var mörkt och tomt, men ändå kändes det som om någon tittade på henne. Hon såg ner på pojkvännen som låg bredvid henne i sängen. Han sov djupt och hon ville bara ta tag i honom och skrika.
-Varför vaknar du inte? Ser du inte att jag är rädd?
Sakta strök hon håret ur pannan. Hade hon drömt allt? Nej, det hade varit så verkligt! Inte alls som en dröm utan snarare som en förnimmelse.
Allt var nu ett suddigt minne men ögonen kom hon ihåg. Isblå blixtrande ögon som skrämde henne men samtidigt fyllde henne med en känsla av värme och närhet.
Sakta slöt hon ögonen igen. Kanske skulle allt komma tillbaka om hon sommnade, men resten av natten drev förbi utan drömmar och när hon vaknade på morgonen var allt ett minne blott. Dagen började som den brukade. De åt frukost tillsammans och sen körde han henne till jobbet men verkade inte märka hur frånvarande hon var. Eller så struntade han i det. Var han verkligen den rätta för henne? På arbetet var allt som vanligt men vid lunchen fick hon plötsligt en fruktansvärd huvudvärk. Hon hade aldrig mått så dåligt innan. Inga tabletter hjälpte så hon bestämde sig för att åka hem.
Väl hemma kröp hon ner i sängen och sommnade snart.
” Hon gick genom parken på väg hem. Normalt skulle hon aldrig tagit den vägen hem. Inte efter alla överfall på kvinnor som ägt rum där de senaste månaderna, men det var som en osynlig kraft drog henne dit. Hon hade bara gått några meter när hon hörde fotsteg bakom sig. Kraftiga och hotfulla steg. Hon ökade takten. Personen bakom henne gjorde samma sak.
Rädslan kom över henne och hon började springa. Bara några meter kvar så var hon ute ur parken. Personen bakom henne sprang också nu. Hans flämtade andetag skrämde henne.
Nästan framme. I samma sekund fick hon ett hårt slag i nacken. Allt blev svart. När hon vaknade kände hon en dunkade smärta i huvudet. Hade hon ramlat? Hon kände efter i nacken och handen blev helt blodig. Hon visste inte var hon var, smärtan i huvudet var outhärdlig och hon var rädd. Tårarna forsade nerför kinderna.
Nu när hennes ögon hade börjat vänja sig vid mörkret kunde hon urskilja vissa konturer i rummet. Hon såg något som liknade en dörr och hon resten sig försiktigt. Hon höll sig tätt intill väggen och började sakta gå genom rummet.
Plötsligt stötte hon emot något på golvet. Det var mjukt, men fick henne ändå att tappa balansen och hon föll handslöst till golvet. Vad det än var som låg på golvet, så dämpade det i alla fall hennes fall. Rädd men samtidigt nyfiken började hon klämma på föremålet.
Hon hejdade sig plötsligt. Chockat slog hon handen för munnen för att försöka dämpa skriket som samlades i hennes lungor. Föremålet på golvet var en människa. En mycket död människa. Hon vände sig om och kräktes i ett hörn. Dörren slogs plötsligt upp med en smäll! En mörk figur blev synlig i dörröppningen. Skräckslaget kröp hon långsamt bakåt. Den mörka figuren drog fram något ur en väska.
Yxans stål glimmade i mörkret. Personen kom närmare och nu kunde hon se att det var en man. Han andades stötvis och hans ögon blixtrade. Ögonen! Det var ögonen ur hennes dröm.
-Snälla låt mig gå, viskade hon bedjande. Låt mig gå…
Han höjde yxan och nu skrek hon. Hon skrek för allt vad hennes lungor förmådde.
-Neeej!!! ” Plötsligt ryckte någon henne i armen. Hon såg sig omkring. Borta var mannen med yxan och istället satt hon i sin säng. Hennes pjkvän tittade frågande på henne.
-En mardröm igen? frågade han suckande. Hon nickade tyst.
Men hade det verkligen varit en dröm? För henne hade det varit så verkligt. Förvirrad lade hon sig ner i sängen igen och inom några minuter så sov hon djupt.
När han var säker på att hon sov, smög han fram till garderoben. Han tog ner en stor resväska från hyllan och öppnade den sakta.
Yxans stål glimmade i mörkret och han smekte försiktigt den vassa eggen. Han vände sig mot sängen. Hon sov så fridfullt. Men inte så länge till.
Han log och hans isblå ögon glittrade i mörkret…..