Hjärtat bultar hårt, hårt.
Det känns som jag ska sprängas.
Kroppen är full av känslor som vill ut.
Jag håller dem inne, vågar inte lita på mig själv.
Tänk om jag har fel? Jag kan ha fel.
Du står framför mig. Dina ögon ser rakt igenom mig.
Du blundar. Kan inte se vad som finns i mitt hjärta.
Vill inte se.
Jag öppnar munnen. Allt som hörs är tystnad.
Tungan har fastnat i min mun. Orden kommer inte fram.
Du vänder dig bort. Går din väg.
Jag vill ta din hand. Vill hålla dig kvar,
men jag är som förlamad.
Jag vill skrika! Vill få dig att förstå,
men du hör inte. Kan inte höra det jag vill säga.
Varför? Varför vill du inte lyssna? Varför kan du inte se?
Du får gärna avsky mig. Hata mig om du vill.
Men snälla gör mig synlig igen…

7 maj 2001