Du är allt.
Men ändå ingenting. Ingen alls.
Du är luften i mina lungor.
Jag behöver dig. Eller gör jag det?

Det är så mycket jag vill säga dig.
Men bakom tungan finns inga ord.
Tungan varken vill eller kan få fram det jag vill säga.

Du är ingen alls. Kanske är du en dröm?
Inget händer. Tiden står stilla.
Fyll min tid med någonting! Jag är så tom…
Jag skulle lämna allt jag har för en minut av värme.
Allt jag har…och mer än det.

Vill hålla dig så hårt att vi båda slutar andas luften runtomkring.
Vill kyssa dig tills våra lungor är tömda på luft.

Du är som en drog. En himmelsk drog.
Dag efter dag utan dig gör mig svag. Mina händer skakar varje dag.
Allt jag behöver är en hundradels sekund för att tala om vad jag känner.

Jag vill att min dröm ska vara din dröm. Jag vill tränga igenom din kevlarsjäl.
Prata med mig. Du anar inte vad två öron klarar.

Vi har så ont om tid. Har vi ens tid innan allting tar slut?
Snart är jag långsamt glömd, som en dröm.

Det har varit ett ensmat år. I några få sekunder till står jag ut.
Snälla fyll mig med luft igen!
Gör mig synlig…..

11 januari 2001