önskar att mitt medvetande hade sådana gränser att jag vore distraherad av att pela ner detta utan sväva över allt annat
önskar att jag kunde spela piano med bara nio rutor i kuben och all annat vore omöjligt
önskar att regnet föll mot bilen jag sitter i så att jag kan följa dropparna mot rutan och lägga hela universum i det
självklart är det så men det är stora krav för att förstå, det blir överväldigande eftersom det kräver en fokus och att man slänger i köket och toan när man står i vardagsrummet
ser ifrån pannan och ljudet från hugget av strömbrytarna som slår ifrån är något att beundra när det är vanligt att se från midjan och fastna i magsäcken