hon springer iväg i natten
blodet droppar från hennes kropp
hennes själ är ett öppet sår som aldrig kommer att läka

det är för sent

någon borde ha sett henne för länge sedan
det går inte att undgå att lägga märke till
dom röda spåren hon lämnar efter sig

hon kommer inte undan

dom våldtar henne
om och om igen
alla ser
ingen stoppar dom
ingen, ingen bryr sig

det har pågått så länge nu
varför ska man öppna ögonen när man vet
att det ändå inte finns något ljus

hon kommer att dö

ingen ser så långt
ingen förstår att en dag kommer allt vara slut
och det är bara vårat fel

hon är våran gud, våran moder
utan henne är vi ingenting
ändå deformerar vi hennes vackra kropp
för att få utlopp för våra egna lustar

vad ser vi?

Akilles enda dotter
han gjorde inga misstag
hon kommer att leva för alltid
tror vi

vi har satt våran kniv i hjärtat
spänt åt snaran runt halsen
stängt alla flyktvägar
vi blir förvånade när hon slutar andas

skelettet från tio tusen röda rosor
vilar på hennes bröst
farväl
farväl, moder jord