Jag kom några minuter tidigare till skolan idag och fick se dig sitta där och prata med några killar från din klass, blir först svartsjuk men smälter strax som en isglass en varm sommardag då du vänder dig om och ler mot mig, men varför ler du mot mig? vi känner ju inte ens varandra men jag känner ändå ett hopp om att det kan bli vi två en dag.
Vi såg varandra flera gånger idag och du strålade som den allra vackraste diamant man kan hitta och du log med världens sötaste leende varje gång jag såg dig, något du inte alltid gör hur mycket jag än hoppas på det men ditt glimrande leende idag gav inte bara hopp utan även oro och skräck, har du någon annan som du älskar? Var det verkligen mig du log åt eller var du bara ovanligt glad idag? Kommer jag någonsin att komma i kontakt med dig? Frågorna hopade sig men även lyckan steg då jag gång på gång på gång fick se hur hela du strålade, inte behövde du de där diamantörhängena och guldsmyckena för att stråla idag då hela du strålade som en enda stor diamant med det allra sötaste leendet man kan bli mött av med en enorm dragningskraft som gör att man inte kan släppa blicken från dig eller koncentrera sig på något annat då det bara snurrar runt i huvudet medan man önskar att du gillar mig åtminstone en tusendel av vad jag gillar dig så skulle vi älska varandra hela livet ut, hoppas av hela mitt hjärta varje dag.