Hon satt på huk, vaggandes fram och tillbaka, inne i hörnet. Hon hade bara ett skitigt svettindränkt linne och ett par för små boxertrosor på sig. Rummet var mörkt och det enda ljus som gjorde rummet mindre dystert var det ljus som penetrerade en tung brun storblommig gardin som täckte det fönster som hon en gång flytt genom. Det skulle hon aldrig göra om. Ljuset träffade kortsidan mot dörren och lyste upp den röda fuktskadade tapeten.

En man kommer in genom dörren och Flickan vet vad hon ska göra, det har ju hänt nästan varje dag det senaste året. Hon drar av sig linnet och trosorna och ställer sig lutad mot ett vitt slitet skrivbord. Mannen knäpper upp skärpet och byxorna och drar ner dem tillsammans med de skitiga, gråa Y-frontskalsongerna. Han drar fram den och drar några gånger fram och tillbaka, allt emedan Flickan står och väntar på den outhärdliga smärta som hennes redan brinnande sköte ska utsätts för.

Hon biter sig hårt i läppen och den tröstande blodsmaken sprida sig i munnen. Mannen tar tag om hennes midja, och Flickan biter hårdare, hon är torr och han är stor, hon är liten och han spottar i näven och kletar in sin saliv mellan hennes ben. Hon hulkar och han slår, hon gråter tyst och han trycker sig oförsiktigt och hårt in i henne.

Hon vill skrika, men vet att om hon gör det så kommer han slå henne, det har hänt förut, åtskilliga gånger.
Mannen dunkar sig in i henne, hon biter hårdare i läppen. Tårarna rinner ner för hennes kinder, och det gör ingenting, så länge Mannen inte märker det.
Flickans sköte brinner som tusen eldar och Mannens säd gör ingen skillnad i det sköte som ej ännu mognat, som ej ännu kan föda ett barn, och nu aldrig kommer att göra det.
Mannen stönar, drar sig med ett ryck ur henne, hon gnyr, han drar upp sina byxor, spänner skärpet, drar handen genom håret och går.
Flickan hör nyckeln i låset och ser den halva baguett och det glas saft han lämnat innanför dörren.
Hon gråter och han ser på TV, hon spyr genom fönstret och han tar en öl ur kylskåpet.

Flickan tar på sig sitt linne och sina trosor och sätter sig i sitt hörn. Hon ser mot skrivbordet och hulkar till igen. Hon vet att hon inte får titta i lådorna, för då slår Mannen henne, men hon gör det ändå, för hon har ett mål, det första mål hon verkligen kännt i sitt liv. Hon letar lugnt och så tyst hon kan igenom papper och pennor, gem och linjaler.
Hon gör det försiktigt, för det får inte märkas att hon varit i lådorna och rotat. Till slut finner hon något som får duga, hon lägger föremålet i hörnet av skrivbordet, in mot väggen och lägger tillbaks allt så som hon minns att det såg ut innan hon öppnade lådan.
Allt ser ut som förut, förutom det föremål som inte längre ligger i lådan, utan gömt på skrivbordet. Hennes hjärta bultar hårdare än vanligt när hon går tillbaks till sitt hörn, känner tårarna torka in på kinderna och sömnen komma krypandes. En sömn som plågas av mardrömmar och smärta. Men så har det ju varit länge, det spelar ingen roll.

Dagen därpå hör hon hur Mannen dricker öl framför TV:n, hur Mannen bråkar med någon i telefonen. Hon hör sitt eget namn skrikas i samband med ord som fitta, ungjävel och pissråtta. Men hon är van, så har det ju alltid varit, det är hennes vardag.

En stund senare, kanske fem minuter, kanske två timmar, vad spelar det för roll? Kommer Mannen in i rummet. Han ser saftglaset och baguetten som hon inte rört. Han sparkar till ”maten” och glaset spricker i tusen bitar som sprids över golvet. Han säger något om ungjävel och ett ord som Flickan inte förstår, men som påminner henne om en tecknad film hon såg för länge sedan. Den handlade om en vacker prinsessa som hette Anastacia. Fast det var inte riktigt samma ord, men det gjorde henne lite mindre sorgsen.

Flickan gör som hon gjort nästan varje dag det senaste året och drar av sig kläderna och ställer sig mot skrivbordet.
Mannen knäpper upp skärpet och byxorna och drar ner dem med kalsongerna. Drar fram och tillbaks någon gång över sitt kön och spottar i näven. Han kletar som vanligt in sin saliv mellan hennes ben, men då, just när han ska få hennes sköte att brinna som tusen eldar, gör hon något som aldrig hänt förut.
Hon tar tag i det föremål, en brevkniv med ganska vassa kanter, som hon gömt i hörnet och svingar sig runt. Hennes puls är snabb och hård och hennes kinder är våta och allt går som i slow motion när hon ser skräcken i Mannens ögon och träffar honom rakt i strupen. Brevkniven går igenom både halspulsådern och strupen och hon hör Mannens vrål dränkas i ett gurglande ljud och hans blod pumpar tjockt och rött från hålet i halsen.
Mannen griper och slår tafatt efter henne men lyckas få in ett slag mot henne, men hon är van vid slag. Mannen faller mot golvet och griper sig om halsen och glaset med saft som splittrats på golvet utgör en kladdig vass bädd åt honom att landa på.
Mannen försöker för sitt liv att stoppa blodflödet, men drunknar i sitt eget blod som fyller hans lungor. Flickan vars sköte aldrig ska brinna igen, ser på Mannen med förakt och hugger sedan brevkniven i hans mage, om och om igen.
Han blöder och hon hugger, han dör och hon börjar leva. Hon sätter till sist brevkniven genom hans förbannade lem, precis under ollonet och vidare in under den håriga, svettiga, blodiga magen.

Flickan driver fram på gatan i ett svettindränkt, skitigt linne och ett par för små boxertrosor. Hennes händer är blodiga och hennes blick är tom. Så där tom som den blir på en Flicka som hatiskt mördat sin pappa för vad han gjort mot henne så många gånger.

Han brinner i helvetet och hon skrattar på BUP*, han blir våldtagen av djävulen själv och hon blir en stark kvinna med men för livet.

*(Barn&Ungdom Psyk)