En liten halm gris jag är.
Jag sitter här på en rostig gammal
mikro, som en gång varit vit. Jag ser ut
på flingorna som faller så fint. Dom lägger
sig som ett vit täcke på marken.
Vad kan jag göra? Vad kan jag se? Mer än gården
här utan för. Som nu täcks med vita flingor.

Jag är blått bara en liten halm gris, med stora drömmar.
Om att en dag få se världen. Som om det skulle hända mig.
En tår faller ner på min kind. Men helt plötsligt lyfter någon mig.
Säg mig vad händer? Vad skall du föra mig?
Ut i hallen vi går, men räddad av telefonen jag nu blir,
och jag på golvet hamnar. Jag är äntligen fri.
Nu kan jag gå mot ytter dörren som någon glömt stänga.
Ljuset är så starkt där ute. Jag bli bländad av lampans sken.
Luften är sval, jag känner frihet.

Porten öppnas och jag kan gå ut. Jag är fri.
Snön är kall, jag har aldrig känt, nått sånt här.
Vad underbart det känns, så mjukt och blött.