Tiden verkar ha väldigt bråttom
någonstans.
Tankarna följer efter i samma raska
takt.
Kroppen är alldeles tung men ögeonen tycks inte få någon ro.
Rastlösheten har slagit rot och växer upp för att bli
paniken.

Tick tack.. Tick tack..

Runt omkring är det mörkt men utanför är det tidig
gryning.
Tidningen som kom för ett tag sen
bevisar det.
Snart, alldeles snart är det dags att möta
morgonen.
Det var ju hit tiden hade så
bråttom.
Kraftigt försenad är sömnen när den
otåligt
och nonchalant knackar på
dörren.
Ögonen är precis redo att ta emot sin
besökare.
Väckarklockan ringer.
Förlåt mig sömnen men jag ska faktiskt gå till jobbet.