Varför spelar vi ett spel som aldrig tar slut hur kommer det sig att känslan av kärlek dyker upp

fast det egentligen är mer okänslosamt än någonsin

Vi bygger sängar av betong och hoppas på bolster
vi stänger ute problemen med sidendraperier

fast vi vet att draperier skjuts åt sidan och sängarna är hårda

Mina händer vandrar långsamt över dina skulderblad
och skär upp djupa sår som svider av saltmättade tårar

men såren läker långsamt när jag rör dig varje dag

Jag saknar alla timmar som vi låg och såg varandra i ögonen
efter kärleksstunder som varat längre än så – ibland i evigheter

men egentligen älskade vi aldrig varandra

Dina ögon gräver sig alltid lika djupt in i mig när du ser på mig
och utanpå skrattar kroppen som gråter blod och aska inuti

fast jag saknar det vi hade – det vackra, raserade, trasade

Fanns det hopp om du och jag skulle jag tacka nej och gå
för sanningen är att kärlek inte är något värt utan känslor

Fast jag saknar det vi hade – det vackra, raserade, gömda