sitt här, här har vi raderna, slutar med en radbrytning och ryter ned ett steg
svider till i knogarna, pianot, hög ton, gnäller snabbt, lätt mot det andra
hon hör, ryckte till
han vänder sig, hör något, känner lukten mot smalbenet, sträcker på sig för att slippa
hela ryggraden efter övergång, armarna, sträcker benen, blir lång, för att komma undan, för att slippa spräcka bubblan vi är inuti
gäspar för att spräcka, trycka isär den råa motståndaren som kämpar i öronen på henne
tillsammans vi kan separera och förtrycka, det gäller att få rätt på trycket och smälla locket man fäller över tangenterna på pianot rakt över fingrarna
en sötma svider och solen går ned över dom som spänner läpparna så dom spricker och kan i tårna känna musiken dom spelar med den streckade, torra läppen
fäll ned, fäll ned det där, vem kan i paniken förstå vad det heter, vi sticker fingrarna i hålet, i väggen
alltså det är inte rätt håll, fingrarna rakt in i väggen, viks, ja, drama,
blir tyst, hör honom, hon slänger, slår sig ned, försöker vara ärlig
det enda du kan vara säker på är att det blir bäst när man inte vet fortsättningen
blir surt, du glider, du ligger i en säng, men var har kanten tagit vägen och väggen är inte fast längre
står upp, vet inte var nedåt är längre, ramlar ned, det är inte nystädat, fullständigt mänskligt och hur skulle mellanrummen klistra ihop detta när man glider emot den rossliga rösten och allt är så ärligt att inget stämmer längre
helt ärligt och verkligheten, det dom där hycklarna är överens om finns inte längre
jag såg mitten och det var en helt vanlig tisdag
ryck tag i nacken, blunda så du får det hårda rycket i ögonen, vänd om, hon har tagit trådar i ögonlocken på honom eller maskinen
håll upp, gapa så stort du kan, läpparna spricker, det knakar och vi är framme