molnen gråter, då de vet att de ej blir förlåtna.
som istappar nuddar tårarna marken, och blir förevigt fördärvade.
precis som fågelns nykläckta ungar, dör dom, då vintern lägger sig tyst under himmlen. och fryser allt med tomma hjärtan.

allt ligger stilla, tyst.

för allt är åter dött.