I en vintertidig skymning
Har jag vant mig vid att bo
I brända broars skugga
Har jag slagit mig till ro
Bland ångestfyllda Flashbacks
Bland tonårsnostalgi
I barndomshemmets trygghet
Jag måste slå mig fri
Här kan man mäta lycka
I antal dar till helg
Här ska man bota ledan
Med burk eller butelj
Min syn på framtid färgas
Av min gårdags alla kval
Ur drömmar väcks jag upp
Av småstadsideal
Här är luften tung och unken
Och fylld utav freon
Den äter upp min himmel
Jag måste härifrån..
Bizon, 5/1 -06 kl 17:07
Din dikt stämmer väl överens med min egen nuvarande upplevelse av den tid jag lever fast det är storstad.
Tror att det beror på livets allmäna förytligande – det saknar nu mer verkligt livsinnehåll dvs. saknar kontakt med livets verkliga värde.
En mycket bra och aktuell dikt.
within, 5/1 -06 kl 20:53
tja, vad kan man säga..? den är skitbra, helt enkelt!
Eddan, 7/1 -06 kl 12:32
Väldigt bra!
exxistens, 7/1 -06 kl 12:59
Den skapar tårar i mina ögon, väldigt bra!