Ööööhr o jag hatar att jag skriver om dej.
jag hatar att jag undrar.
Och jag hatar att jag faktiskt fortfarande bryr mej.
Och jag hatar att jag inte vet.
Fast allting skriker att jag borde förstå.
Och jag hatar att du skickar mess till mej på julafton och hoppas att allt e bra.
Och jag hatar att det kanske betyder att de du sa faktiskt va sant.
Och jag hatar att det kanske betyder att du fortfarande “leker lite.”
Och jag hatar att jag inte vet. Och jag hatar att jag tar åt mej så förjävligt.
Och det sårar mej så jävligt att jag gör det, fast jag inte borde.
För det spelar ingen roll längre.
Och jag hatar att du fortfarande kan göra mig så jävla osäker.
Och jag hatar att du kan få mig att tänka tillbaka.
Och jag hatar att “din” musik är censurerad
Och jag hatar att jag VET att jag kan lära mig från dej.
Lära mig det jag BEHÖVER. Lära mig för att kanske överleva, elr gå vidare.
Och jag hatar, att det är just du som kan lära mig det.
Jag hatar att jag tror att det är just du som kan lära mig det.
Och jag hatar att din vän är min vän.
Och jag hatar att min röst blir annorlunda när vi pratar om dig. Och jag hatar att jag saknar dej. Inte de som va, elr de vi hade. Utan DEJ.
Och jag hatar att jag inte VET, om jag kommer träffa dej igen.
Och jag hatar att jag vet att du inte kommer ge mej den uppmärksamheten jag vill ha av dej.
Jag hatar att du ger den uppmärksamheten till nån annan.
Och jag hatar att du fortfarande finns i mitt huvud.
Och jag hatar att dina bilder finns kvar.
Och jag hatar att jag inte suddat ut dej.
Och jag hatar att dom som vet, vet.
OCh jag hatar att du kan kommma på tal.
Och jag hatar när jag säger att jag saknar dej.
Och jag hatar henne , hon som kanske kom ivägen.
Och jag hatar att jag fortfarande hatar henne. För det spelar ingen roll längre.
Och jag hatar att jag har kvar dina medelande på min mobil.
Och jag hatar att du är en av dom som stannar kvar.
Och jag hatar att du är en överlevare.
Och jag hatar att jag tänker att jag ska bli som du, när rädslan tar vid att jag kommer bli ett trasbarn.
Och jag hatar att jag hatar.
Och jag hatar att jag minns dej som nånting bra.
Och jag hatar att jag lät dej vara kvar.
Och jag hatar att du respekterade mig så när jag sa hur de va.
Och jag hatar att jag gillar när du gör dina fel.
Jag hatar att jag faktiskt inte bryr mej så mkt om de.
Och jag hatar att du kan få mig att sitta och skratta.
Och jag hatar att du är en av dom som har fått det där stället att vara så speciellt.
Och jag hatar tanken på mattan.
Och jag hatar att vår vän kanske ljuger.
Och jag hatar att åka tåg där.
Och jag hatar att jag är rädd att jag ska träffa dig där.
Och jah hatar att jag kommer ha den där känslan.
Och jag hatar besvikelsen varje gång du inte kommer.
Och jag hatar att jag hatar, Men jag hatar inte dej.