Redan som liten hade Klas problem med att skaffa vänner. Dagis var en tuff tid för honom där han oftast blev bortglömd av både fröknar och barn. Timmarna gick utan att någon lade märke till att Klas inte satt med de andra barnen och lekte. Istället låg han mitt i sandlådan, med munnen full av sand och blöjan i avföring. Det var inte förrän någon fröken skulle ut och låsa förrådet då de insåg att han fortfarande var ute.

Skolgången för Klas var likadan, förutom att han gömde sig på rasterna för att inte bli slagen, pulad eller dränkt i toaletten. Klas går nu i femte klass och är en av de bästa i klassen på att måla, de hade precis haft målning och efter det var det dags för rast.
Fröken hade berömt teckningen han gjort och ville gärna visa den för någon hon kände som var konstnär. Klas stod och tänkte på frökens beröm när snöbollen träffade honom i nacken. Han hann knappt vända sig om innan nästa snöboll kom, sedan nästa & nästa.
”Nu tar vi honom”, skrek Pär och grep i luften efter hans jacka. Han sprang, halkade och föll. Till slut var drog han iväg från gänget och kunde sakta ner.

Mamma satt lutad över kokboken med grubbel rynkan i pannan. Det mörka lockiga håret föll ner över ansiktet och hon hade tagit på sig förklädet, det blå rutiga som hon alltid bar när det var dags för festmat och hembakat bröd. De skulle få gäster i morgon, farmor & farfar och småkusinerna. Nu måste mamma hitta på något bra recept. Pappa sa att hon inte behövde oroa sig, det var ju bara hans föräldrar från Skåne. Klas kom in i köket och satte sig ned vid bordet. ”Har du haft en bra dag idag, gubben?” frågade mamma och kollade upp från kokboken. Han svarade inte och mamma fortsatte att läsa i boken. Klas gick upp på sitt rum och lade sig på sängen, lade sig där för att glömma. Han vaknade med ett ryck, hörde glada röster från det vidöppna fönstret och gick dit för att kolla. ”Axlarna pappa, bär mig på axlarna!” skrek lillasyster Amanda glatt och studsade upp och ner. Klas beslöt sig för att gå ner och kika på vad mamma bakat. ”Klas, vill du smaka?” pappa lade en varm bulle på hans hand och flinade. ”Ja, det blev faktiskt lyckat”, sa mamma och log. ”Tack, det var gott”, svarade Klas sin mamma. ”Kom hit!” sa mamma och drog Klas tätt intill sig. ”Mm, vad gott du luktar”. ”Äh, det gör jag väl inte”, skrattade Klas. ”Jo, lika gott som bullarna jag bakat”, fortsatte hon och kittlade honom bakom örat som hon gjort sedan han var liten. Senare den kvällen somnade Klas tidigt. Fröken hade sagt att de skulle få en ny klasskompis dagen därpå.

”God morgon”, sa pappa när Klas kom till det dukade frukostbordet morgon efter.
”God morgon”, svarade Klas.
”Händer det något roligt i skolan idag, då?” frågade pappa.
”Vi ska få en ny klass kompis, det är en tjej och hon kommer från Värmland”, berättade Klas.
”Vad roligt det låter” log pappa över tidningen.
”Tack för frukosten, jag måste cykla nu”, sa Klas, tog ryggsäcken och gick ut från köket med smörgåsen i munnen.

Klas cyklade långsamt nerför backen, bromsade ibland och ville vända om. Ingen var hemma, mamma och pappa var på jobbet och Amanda på dagis. Han kunde ljuga, ligga på sängen hela dagen och läsa böcker. Laga mat och äta glass, glömma, glömma.
När Klas närmade sig skolgården såg han Pär och de andra, han cyklade åt sidan och parkerade cykeln i cykelstället. Bredvid fröken stod en liten flicka med genomskinliga händer och hår gult som en smörblomma. Revbenen syntes genom kläderna och när vinden grep tag i henne vacklade hon till. Det var Lena, hon var den nya tjejen i klassen. De gick in i klassrummet och Lena fick den tomma platsen bredvid Klas.
”Hejsan!”, log Lena brett.
”Hej”, svarade Klas henne tillbaka.
Fröken bad Klas att visa henne runt och de skrattade åt varandras skämt.
”Har du något djur hemma?” Lena tittade frågande på honom.
”Nej, egentligen inte.. Men jag tycker att min syster är som att ha en apa”, fnissade Klas.
”Mä, vad du är dum” retades Lena.
Det rasslade till i nyponbuskarna och de båda vände sig hastigt om.
”Klas är kär i smala Lena” ropade Pär och Anders och skrattade sig dubbelvikta på snön. När Lena såg på Klas att han vart generad viskade hon tyst: ”Vi går härifrån, det är inget att bry sig om när de håller på sådär”.
Väl inne i klassrummet kom fröken och tyckte det var roligt att Klas och Lena hittat varandra så fort.
”Kul att du fått en lekkamrat till Klas” sa fröken och log falskt.
Hon visste att Klas aldrig fått vara med och leka. Hon visste att han alltid fått gömma sig, gömma sig för gänget, Pär & Anders. Gömma sig för att inte råka illa ut. Hon kommer ihåg den gången i fjärde klass, då Klas först blev slagen i huvudet och sedan pulad i snön, utan tröja. Hon är så feg fröken, vågar inte säga något, vågar inte tala om för någon vad som försiggår i hennes glass. Hennes duktiga klass. Den kvällen hade Klas svårt att somna, han var både glad och ledsen. Glad för Lena men ledsen för världen. Han undrade om mamma skulle sluta tjata att ta med sig vänner hem nu när han har Lena.
”Klas.. Har du inte släckt ännu ?” undrade mamma och tittade in.
”Nej, jag kan inte sova. Men jag ska släcka”
”Du låter ledsen, har det hänt något?” frågade hon och öppnade försiktigt dörren.
”Nej, mamma, det har det inte. Jag är bara trött” sa Klas med en röst som menade gå iväg.
”Godnatt då” , suckade mamma och stängde till dörren på glänt.

Morgonen därpå vaknade Klas av ett bedövande barnskrik.
”Sluta nu Amanda! sätt på dig de här byxorna nu”, sa mamma skarpt.
”Nej!” svarade Amanda bestämt och sparkade benen i golvet.
Klas gick upp och tog kläderna ur mammas grepp och bad henne att sätta på sig kläderna.
”Ta på dig kläderna nu, skitunge” flinade Klas mot sin fyra årige lillasyster.
”Aa” Amanda ryckte kläderna ur Klas händer och började klä på sig.
”Kan du ta henne till dagis idag, Klas?” frågade pappa.
”Visst”, svarade Klas häpet. Han har aldrig fått lämna henne själv på dagis någon gång. Klas vinkade av Amanda vid dagiset och fortsatte sedan mot skolan där han mötte Lena vid cykelstället.
”Hej, log Lena. Jag trodde inte du skulle komma”.
”Hej. Jag lämnade Amanda på dagis så det tog lite extra tid”
De gick mot klassrummet och mötte Anders.
”Nej men, är det inte kärleks paret som går här?” skrattade han och sprang förbi med en cigarett i handen.
De fortsatte tyst till klassrummet.
”God morgon barn”, sa fröken och grävde efter nyckelknippan i fickan.
”God morgon fröken” svarade de två prydliga leden. Frökens duktiga femmor.
”Vad ska vi göra första lektionen?” frågade Lena som inte fått veckans schema.
”Tyst läsning” svarade hon.
Alla tog upp läs böckerna ur bänkarna.
”Vad läser du för bok?” frågade fröken Lena.
”Julia”, det är en dagboksberättelse” berättade Lena.
”Vad intressant” log fröken och gick vidare till nästa bänk. Hon frågade aldrig Klas, frågade inte honom vad han läste för bok. Det enda hon var intresserad av är vad han målar. Klas är en duktig målare och det viste han själv om.
”Klas.. Klas! Lena ruskade om Klas där han låg och halvsov på bänken. Vi har rast nu”
”Aha, jag låg precis och tänkte på något” svarade Klas. Skoldagen för Klas gick snabbt, idag hade de haft idrott, som de brukar ha på tisdagar. Märkligt nog tyckte Klas att det var roligt på lektionen, han förstod att det var för att han hade Lena nu. Lena är hans bästa kompis. Klas satt i omklädningsrummet efter lektionen, medveten om att Pär och Anders snart skulle komma in. De skulle bara spela lite fotboll innan de skulle duscha. Hade Klas tur skulle han precis hinna duscha och klä på sig innan de kom in och tog hans kläder eller gjorde något annat.
”Aah”, log Klas mot Lena när han stängde dörren till omklädningsrummet.
”Vad är det?” frågade Lena.
”Inget, bara skönt att hinna duscha innan de kom in.
”Okej, men nu går vi och äter” sa Lena medan hon slängde upp den tunga ryggsäcken på ryggen. Klassen skulle börja samla in pengar till en skolresa, bara så att de gjorde något tillsammans hela klassen innan de börjar på högstadiet.

”Jag vill åka till USA” krävde Niklas som hade vart i USA flera gånger och alltid fått så god mat.
”Det är nog lite för dyrt”, sa fröken vänligt och föreslog en resa i Sverige istället.
”Vi kan väl fiska och paddla kanot?” sa Lisa som brukar vara ute med sin morfar ibland.
”Usch, då måste vi ju rensa fisken” pep Tess som istället ville åka på ett dansläger någonstans. De planerade hur de skulle få in pengar och kom på att de skulle ge trettio kronor i månaden och baka & sälja bullar.

Året då klassen gick i femman är över. De har samlats i aulan för att önska alla glad sommar och ta farväl av barnen i sjätte klass.
”Vi på skolan önskar alla en riktig skön sommar med mycket sol och bad och hoppas att ni alla är pigga och utvilade till nästa läsår. Trevlig sommar!” ropade rektorn ut i mikrofonen.
”Trevlig sommar!” alla visslade och skrek medan de sprang ut på skolgården. Innan rektorn höll sitt tal sjöng Klas klass tre sommarlåtar, Lisa och Lena spelade fiol och Peter spelade saxofon. Klas ville gå hem nu, ville att sommaren aldrig skulle ta slut. Han ville vara med farfar, han visste att farfar behövde honom i sommar, de skulle bada och cykla ihop.
Klas visste att farfar hade fel på sitt hjärta och att det kändes som fjärilar i magen när han andades. Klas hade alltid velat låna farfars fjärilar och känna hur det är att ha dem i magen, dem skulle vara blå, gula, röda och orange. Mamma och pappa hade alltid talat om för Klas att ta det lugnt med farfar, inte alltid väsnas och göra så mycket. Mest fick man ta det lugnt med farfar, sitta och prata om vad som hänt under dagen eller vad som ska hända. Klas har berättat för farfar om slagen, sparkarna och de fula orden. Men han har lovat att inte säga något, nu har han ju Lena som skyddar honom.

”Fem B, till klass rummet nu för tårta och saft”, ropade fröken bland alla springande barn.
Klas vaknade med ett ryck ur sitt dagliga dagdrömmande och letade genast upp Lena för att gå till klassrummet.
”Vilken av tårtorna har din mamma bakat?” Klas tittade på de fyra olika tårtorna bredvid alla kakor.
”Den där”, sa Lena och pekade på den med jordgubbar.
De satte sig ned med sina tallrikar med tårta och saften.
”Jag åker till farmor och farfar om en vecka..” sa Klas och tittade på Lena.
”Mm, jag hörde din mamma sa det igår”, suckade Lena.
”Skulle ni åka till Gotland, du och din familj?” frågade Klas Lena och tog en tugga av tårtan.
”Det är inget bestämt ännu, men jag hoppas det” log Lena med munnen full i tårta.

De båda gick tätt intill varandra när de var på väg hem från avslutningen. De hade bestämt att de skulle tälta men när Klas kom hem fick han veta att farfar, hans bästa bästa vän hade dött. Pappa förklarade för Klas att fjärilarna i farfar mage inte var så snälla, att de inte var som fjärilarna ute på sommaren. Klas som alltid gillat fjärilar svor på att aldrig, aldrig drömma om dem mer. Aldrig skulle han le och trösta sig hos dem, aldrig tänka att de är bästa kompis med farfar, aldrig igen. Klas ringde till Lena och sa att de inte kunde tälta. Klas berättade om farfar, att han redan saknade honom och trodde att han ändå levde kvar på något sätt. Lena nickade genom telefonen och lyssnade noga.
”Min farfar dog när jag var fem, så jag minns nästan inget av honom” berättade Lena sorgset.

När de pratat klart lade Klas telefonluren på golvet och gick ut. Klockan hade blivit mycket och det började mörkna på himmelen. Klas började springa, sprang så fort att han till slut ramlade och blev liggandes. Han kände att det sipprade blod ovanför högra ögat, vid tinningen. Han blundade och somnade. Drömde om farfar, hur de skrattade och tittade på varandra. Där låg Klas, med ansiktet fullt av blod och bultande hjärta.