En lycklig man som inget ont anar
Ska ta sin älskade till havet,
bortom staden och skogen med sina granar.
Han tankar sin blåa bil med ett humör så gott
Vad han inte vet, är att innan han havet nått
har berövat en far och mor på deras ögonguld och att han resten av sitt liv kommer leva i skuld.
En skuld så tung som renaste betong.

När bilen är färdig tankad sätter den hemska färden igång.
Han vill till havet fort som vinden,
Så klart att han inte ser den lilla pojken som kommer rusande ut genom grinden.
Tjutande däck och blod på det blå,
Den klara himlen färgas grå,
Allting går fel och pojken andas aldrig mer.
Den stackars mannen kliver ut ur bilen med en klump i magen.
Han skulle helst av allt bara spola tillbaka hela denna fruktansvärda dagen.
Det hemska minnet förföljer honom år efter år, Så ingen kan påstå att tiden läker alla sår.